Luleå kommuns styrande och tjänstemän på miljökontoret säger sig sakna kompetens att yttra sig över planerna på ett nytt kärnkraftverk i finska Pyhäjoki som företaget Fennovoima planerar tillsammans med ryska reaktorspecialisten Rosatom (tänk på Tjernobyl), det noterar NSD.
Häpnadsväckande inställning, tycker kärnkraftsmotståndarna, och pekar frågande på de 20 högutbildade akademikerna på miljökontoret.
Någon borde ta sitt ansvar där och protestera, säger motståndarna.
Och visst är det märkligt. Att kompetensen inte finns just nu. Men i andra frågor, då finns kompetensen.
Folk måste undra om det verkligen är så, att kompetensen finns när det gäller övriga frågor.
Medborgarna måste börja tvivla om det är så att våra ”kommunexperter” kan krypa undan (och få sin lön) genom att säga ”nä, men det har jag ingen kunskap om”.
Eller som det mest troliga är, att det handlar om att ”det här vill jag inte ta i, det är för känsligt”.
Då kan dessa experter – gå hem!
Istället skickar kommunens miljönämnd ett brev till naturvårdsverket och ”påminner” om det som redan är känt; att många Luleåbor är oroliga över kärnkraftsplanerna.
Rätt agerat, säger kommunalrådet Niklas Nordström och så uttalar han (!) sig också för länsstyrelsens räkning (!) och menar att även denna inrättning gör rätt i att avstå ett yttrande.
Nordström menar att ”Det här är inte vårt bord”.
Men Nordström, det är vi människors ”bord” som bor här.
Kommunalrådet Yvonne Stålnacke verkar göra rätt för sitt efternamn, och är den enda som hårdnackat lovar att åtminstone lyfta frågan i kommunstyrelsen.
Kanske bara ett spel för galleriet?
Ett spel för galleriet var ju Fennovoimas med flera finska representanter i Luleå när de radade upp hela sitt kärnkraftslag och lovade att den rysk-finska samverkan i Pyhäjoki blir så miljövänlig och ofarligt att åhörarna vid mötet i Kulturens Hus nästan trodde de hamnat på ett frälsningsmöte.
Fennovoimas taktik var densamma som när det skulle slutförvaras kärnkraftsavfall på Kamlungekölen, Kalix kommun, på 1980-talet och när sedan dåvarande kommunalrådet Roland Lång vurmade för en slutförvaring i Överkalix. Dessa idéer stoppades.
Nu skickade Fennovoima-gänget fram frontfiguren Avolahti som strök alla, utanför länsstyrelsens himlaport, medhårs och han var så förstående så.
Bara ett taktiskt grepp för att inte protestanterna på plats skulle använda sin ”kärnkraft” till att storma in på mötet som pågick för de ”närmast sörjande” över att genomföra Pyhäjokiplanerna.
Att även Haparanda kommun också är inne på samma spår som Luleå handlar mer om att inte stöta sig med grannen och att det ska uppstå kalabalik vid världens fredligaste gräns ifall att ett protestkrig mot kärnkraftsplanerna skulle utspela sig där.
Det vore kanske lite skämmigt för Haparanda?
Eller är det så att Haparanda kommuns styrande tycker att det nedfall som redan lagt sig över vidderna från Outokumpu gjort kommuninvånarna där immuna för mer miljöfarlig hantering?
Tipset är väl att kanske etablera en jod-fabrik i Haparanda – det kanske inte hjälper medborgarna att käka jodtabletter – kanske en lönande affär?
Men om det ”smäller” i Pyhäjoki då räknas inte naturen in i miljöriskerna, och inte heller vi människor.
Vi är antagligen inga miljökomponenter att räkna med, bara att räknas bort.