Nye koncernchefen Jan Moströms städning i LKAB:s högsta ledning var förmodligen nödvändig och har tagits emot väl av anställda, fack, forskare och ekonomer.
Men det finns anledning att hissa åtminstone ett par små varningsflaggor. Tre av fyra nya i ledningen är kollegor från Moströms tidigare arbetsplats, Boliden.
Det är möjligt att de har rätt kompetens för uppdraget. Men den enda som bedömt det är Moström själv – och då blir risken uppenbar för ”kompisrekrytering”. Personer som liknar honom själv och ser samma lösningar på problem som han själv – och som han trivs med. Att alla tre är män förvånar inte.
Så bråttom var det väl ändå inte.
Moderna företag, och numera även regeringen, har övergått till öppen rekrytering av topptjänster. Urval görs med bistånd av fristående professionella HR-experter kompletterat med tester. Det är bara att hoppas för Norrbotten att Moström besitter all denna kompetens.
Att skapa geografiska divisioner på LKAB, som Moström också gör, innebär efter ett par år av personalminskning risk för nya nivåer av tjänstemän med allt längre avstånd mellan produktion och högsta ledning. Flera stora företag kapar bort sina divisioner idag.
Parkinsons lag – den som föreskriver ständigt ökande personalstyrka oberoende av arbetsresultatet – är nämligen stark även i näringslivet.