Vi har nu äntligen fått ett slutresultat av årets val. Av detta resultat framgår att socialdemokraterna fick 144 mandat mot alliansens 143, alltså ett mandat mer om man inte räknar in Sverigedemokraternas röster. Av alliansens två mittenpartier, Centern och Liberalerna, verkar Annie Lööf ha tagit ett kompakt och slutgiltigt beslut, att inte sitta i en regering med stöd av sverigedemokraterna. Detsamma gäller i princip även för Liberalernas Jan Björklund. Likafullt hävdar Ulf Kristersson att han tänker bilda regering med allansen med hänvisning till att socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin. Detta kan i princip även sägas om hans eget parti. Man får det intrycket att högersidan inte har insett att valet är avklarat och nu gäller det att hantera valresultatet efter bästa förmåga. Det gäller inte vem som vann eller förlorade. Vid alla intervjuer som gjordes med representanter för högersidan fick man intrycket att dessa personer höll på att gå in i väggen av utmattning eller besvikelse. Det var ologiskt och i strid med hur man normalt behandlar en liknande situation.
När det gäller val av talman gällde tidigare att talmannen valdes från det parti som vann valet, men nu skall man till talman välja en person som stöds av en majoritet i riksdagen. Talmannen har fyra omgångar att lyckas få fram en statsministerkandidat innan nyval utlyses. Jag tror att Socialdemokraterna leder nästa regering med eller utan Stefan Löfven. Han får bli utrikesminister i stället. Det skulle passa som hand i handske. Ny ordförande kan Magdalena Andersson alternativt Anders Ygeman bli.
Slutligen kan man konstatera att man lyckades hålla borta sociala mediers påverkan på riksdagsvalet. Vad beträffar kommun- och landstingsvalet kan detta ifrågasättas med tanke på de omvälvningar som skedde i dessa val.