Tänk om enskilda jordbrukare, skogsägare, småföretagare på landsbygden skulle få lika stor dagsersättning som Bert Karlsson och Tobias Lindfors får i sina ”mega” anläggningar för flyktingmottagning.
Med dessa pengar skulle många småföretagare på landsbygden säkert kunna bereda någon eller några invandrare bostad och sysselsättning, i stället för att bara vegetera på en stor förläggning.
Han (hon) skulle få en insyn i hur den delen av arbetsmarknaden fungerar. Kalla honom lärling (eller varför inte dräng) med 30 timmars arbetsvecka och 10 timmar studier i studiecirklar organiserade av studieförbund. Det behövs ej någon SFI, när kontakt med ”vanliga” svenskar erhålles på detta sätt.
En win/win-situation uppnås. Företagaren får kapitaltillskott att investera i sin rörelse och dessutom hjälp i arbetet. Invandraren får sysselsättning och en naturlig integrering i det svenska samhället. Bidraget skulle kunna erhållas upp till tre år, med avstämning varje år. Kontrakt med inbördes rättigheter och skyldigheter, borde kunna ordnas via LRF:s jurister och Migrationsverket.
Efter denna treåriga inskolning bör lärlingen vara klar att söka sig till den öppna arbetsmarknaden och gärna etablera sig på orten.
Ingen skulle tvingas till denna åtgärd, med möjligheten borde erbjudas. Vissa gårdar med till exempel ”bagarstugor” kan kanske ta emot en hel invandrarfamilj. Skolan skulle få ett behövligt tillskott, affären som kanske är nedläggningshotad likaså. Invandringen blir en injektion för landsbygden.
Naturligtvis passar detta koncept inte alla invandrare men om bara några hundra eller tusen personer finner detta sätt till integrering, så är mycket vunnet.