Aldrig hör och läser vi om människor med makt som självmant medger att de handlat fel. Det är först när de överbevisas och tvingas till det.
Men inte ens då medger de fullt ut sitt agerande. Vanligen handlar det om politiker och högre tjänstemän som aldrig felar, vilket komiker inte sällan är sena att göra ett roligt och applådbejakande nummer av.
Det har gått så långt att de själva roas av att se och höra komikerna göra sig lustiga över dem! Det verkar heller inte ha någon betydelse vad det handlar om. De har alltid rätt, gör aldrig fel lakoniskt uttryckt!
Ett av de mest slående exemplen är vad som utspelade sig i efterdyningarna av Tsesisolyckan den 26 oktober 1977. En sovjetisk oljetanker gick då på grund, vilket fick till följd att 1 000 kubikmeter olja läckte ut i Havet utanför Trosa.
Sjöfartsverket i Norrköping anklagade fartygets kapten och lots, men det visade sig att grundet inte var utmärkt på den tidens sjökort. Den som hävdade det var sjöfartsverkets förste kartograf Anders Ahlmark. Han fick rätt men trots detta blev han utfryst och förvisad till en fyr på Öland.
1983 fastslog högsta domstolen att sjöfartsverket handlat fel, de hade inte märkt ut grundet. Lotsen och den ryske kaptenen fick upprättelse. Svenska staten fick motvilligt ersätta det sovjetiska rederiet.
Men Anders Ahlmark fick aldrig någon formell upprättelse av staten. Däremot har det skrivits drama, böcker, samt oräkneligt antal insändare, debatter och andra artiklar om händelsen till Anders Ahlmarks fördel. Fallet har även tagits upp i radio- och tevedokumentärer.
I Norrbottens tidningar har det under lång tid stått att läsa om uppenbara och upprörande felaktigheter inom socialförvaltningar och landstinget. Personal som anfört om undermålig arbetsmiljö, underbemanning och direkta fel som bryter mot kommunernas och landstingets riktlinjer, samt kunder/brukare och patienter som känner sig kränkta.
De flesta chefer medger inte, i vart fall sällan, att de handlat fel. Ett enkelt och bra sätt för trovärdigheten, borde vara att uttrycka; ”Förlåt att vi gjorde fel men ska rätta till det”.
Om maktmänniskor kom till insikt om det, så skulle det vara betydligt lättare att bli förlåten och respekterad. När maktmänniskor inte kan/vill medge att de gör/gjort fel, hur kan de då förvänta sig att så kallat vanligt folk ska medge sina fel?
För ingen människa är väl perfekt, eller…?