Barn- och utbildningsnämndens ordförande Carina Sammeli (S) står på presskonferensen och gratulerar sig åt en bra dag på jobbet. Hon skrattar och gläds åt att hon äntligen får fatta beslut om att lägga ner skolor.
Vi alla familjer och boende i Svartöstan skrattar inte, vi gråter och oroas över framtiden. Det är stora omvälvande beslut och det är en väldigt allvarlig stund för oss andra när du står och redovisar er dom över våra barn och oss.
Det handlar inte om dig, Carina Sammeli. Det handlar om våra barn. De som du inte nämner med ett ord och som inte heller finns med i den så kallade utredningen. Några av dessa barn som du helt ignorerar är barn med särskilda behov. Deras rätt till skola, utbildning och ett värdigt liv är något som ingen verkar bry sig om. Vårt barn är ett av dessa barn. Han har Downs syndrom vilket innebär att hans skolgång och liv kommer att vara beroende av hans närmiljö. Hans självkänsla och utveckling är beroende av att hans omgivning vet vem han är, att han är accepterad och att han själv ges möjligheten att gå till skolan och vara med sina vänner.
Framtidens skola är ingen vision, det är inte en idé om en modernare, bättre och och smartare skola. Din skola har lärarum, lokaler och effektivitet som utgångspunkt.
Med all respekt för lärarnas villkor men större skolbyggnader med fler kollegor är inte det som garanterar vår son en likvärdig och bra skola. Vi kommer att kunna välja särskola i stället, men det är inte den framtiden vi tänkt oss. Vi vill att vår son får gå i skolan tillsammans med sina kompisar, att dom lär känna och finns till för varandra. Men ni bygger en skola som segregerar, vissa barn kommer inte att kunna följa med.
Den skola som vi har idag tar självklar hänsyn till små barns utveckling och deras förståelse för sin plats i det sociala och i närmiljön; familjen och den allt större sociala sfär som först förskola och sedan skola innebär.
Vi tror på ett närsamhälle där skolan får vara det kitt som håller oss samman. Med en skola där vi föräldrar lär känna varandra, varandras barn och den skola som våra barn går på. Det är inte utbytbart mot ett busskort.
Carina Sammeli, Karina Petterson-Hedman och alla ni politiker som ska förkunna er dom över våra barns framtid; ni är personligen ansvariga för vår sons skolgång och hans förutsättningar att få ett så bra liv som möjligt. Om det visar sig att ni inte är beredda att ta det ansvaret kanske vi måste hitta en kommun som inte skrattar våra barn i ansiktet.