Jag tillhören av de som man kallar för spelmissbrukare. Även om jag nu har varit spelfri i cirka ett år kommer jag alltid att kallas för spelmissbrukare.
Varför? Enkelt svar, en gång missbrukare, alltid missbrukare!
Jag kan varken skylla på min uppväxt och jag har inte något neuropsykiatriskt funktionshinder. Har heller aldrig tagit starka droger eller druckit för mycket alkohol. Jag är akademiskt välutbildad, hade vänner och har alltid haft ett arbete att gå till och som jag har skött väl.
Vid 35 års ålder hade jag en underbar kvinna, barn och ett stort rött hus med vita knutar med en trädgård som bjöd på det mesta i frukt- och grönsaksväg: Utöver det har jag alltid älskat att hålla mig i trim och har gnidigt sämskskinn under åtskilliga Vätternrundor samt tillbringat många veckor på skidor , både här i Sverige och i bergsmassiven runt om i världen.
Jag var alltid en närvarande pappa till barnen då dom var små och jag ägnade åtskilliga timmar till att vara i snickarboden med dom samt hjälpa dom med sina läxor i grundskolans tidiga år.
I dag är jag 50plus och har spelat bort allt jag hade och ägde under de sista 15 åren. Allt från den fina närvarande pappa rollen, kärleken från kvinnan till materiella saker såsom hus och bilar samt reseskildringar..
I dag lever jag själv, har skulder på miljoner, inga vänner och lever på existensminimum.
Mitt hopp och råd är: slopa all spelreklam i media och satsa på ett liv utan spel.