För närvarande är abstinens- och psykiatrivård högt uppe på dagordningen i såväl kommuner som landstinget i Norrbotten. En planering pågår för en förbättring inom den vårdsektorn. Vi inom brukarorganisationerna tycker det är viktigt att dessa frågor lyfts och arbetas med.
Under en lång tid har vården inte kunnat möta det ökade trycket på grund av svaga resurser och bristande kompetens, vilket har lett till att brukare har farit illa och ibland mist livet.
Många har kontaktat oss med oro och rädsla. Ett exempel är att personen fråntas sin medicin när ordinarie läkare inte är anträffbar och den vikarierande inte vill förlänga ett väl inprovat och fungerande recept. Tillvaron slås i spillror.
Även situationer förekommer där personer straffas med indragen medicin om de uteblir från kognitiv beteendeterapi (KBT) .
Problemen är många och många drabbas dagligen inom vården. Det finns några punkter som vi inom brukarorganisationerna tycker är viktigast och det är att patienten ska bemötas med respekt.
Patienten ska mötas som individ och inte som diagnos. De ska inte mötas som en börda och kostnad för samhället. Att ha en diagnos inom missbruks- och psykiatrivården ska vara likvärdig med andra diagnoser inom allmänvården.
Brukarorganisationerna har börjat få erkännande i Norrbottens kommuner, men fortfarande är vi en outnyttjad resurs som inte fullt ut ses som en tillgång i vårdflätan.
Brukarrådet Leva har påbörjat ett planeringsarbete med Nordbottens läns landsting för en mer effektiv abstinens- och psykiatrivård som förhoppningsvis ska ge fler människor bra hjälp så att hoppet och livsglädjen återvänder.
Brukarna inom våra organisationer har en gedigen kunskap och erfarenhet omkring sin diagnos. De vet hur det har fungerat inom vården och vad som behöver förändras och förbättras inom kommun och landsting.
Vården behöver tre ben, landsting, kommuner och brukarorganisationer där ett öppet samarbete ger den hjälpsökande bästa möjlighet att bli bättre.
Det vi inom Brukarrådet Leva anser är viktigast är att vi ser människan bakom diagnosen och att hen behandlas med full respekt och kärlek.