Bilade vägen mot E10:an och började tro att jag kört fel, för någonting var galet.
Skogen hade försvunnit på ömse sidor av vägen. Stora vedtravar över allt i terrängen. Hur mycket skall vi acceptera, vi som bor här? Ska vi låta oss plundras på allt, bara för att vi ska finansiera övriga Sverige?
Nu är det dags att öppna era ögon och se er omkring, gott folk. Vill vi att dessa kalhuggningar ska omringa oss? De kryper närmare och närmare år efter år.
Har vi inte nog med staket som krymper vår tillvaro i samhället? När ska vi som bor här dra åt handbromsen och säga nu får det vara nog med plundringen av vår livsmiljö?
Vad får vi behålla? Jo, förstörda älvar och vattendrag. Stora kalhyggen när vi bidrar med skog till massaindustrin. Inte ens vårt samhälle får vi behålla intakt. Staten ska ha sitt men vi som drabbas av en sämre livsmiljö ska betala notan. Är detta rättvist?
Vi har inte ens en fungerande tågtrafik, det har staten inte råd med och vägnätet är under all kritik. Jag tycker att vi som bor i norr ska börja agera, inte bara med munnen. Hade detta inträffat i Stockholm då skulle varje träd haft en kramare.
Nä, gott folk. Nu är det dags att pengarna stannar kvar och jobbar på plats, för vårt bästa inte bara för statens!