I en intervju i Nordnytt den 7 januari 2016 angående den föreslagna nya skolstrukturen i Luleå kommun, i vilken nedläggning av ett stort antal skolor föreslås, påstår skolchef Karina Pettersson Hedman att ”Vi ser att ingen kommer att få längre resväg till skolan än man har idag”. Detta är helt uppenbart inte sant, alla förstår naturligtvis att när skolor stängs i stadsdelar och byar så är det många barn som får längre till skolan. På landsbygden där avstånden är stora blir det dessutom väldigt mycket längre.
Skolchefen påstår sedan att ingen kommer att ha mer än knappt fyra mil till skolan. Detta kan möjligen stämma för barnen som går i skolan innevarande läsår, men hur ser det ut sedan? I Vitådalen har vi barn som kommer att ha fem mil till skolan när de börjar skolan bara något år senare och detta under förutsättning att skolskjutsen tar närmaste vägen. När det gäller underhållsbehov på de befintliga skolorna så har utredningen ett perspektiv fram till år 2024, men när det gäller barnens skolresor beaktas bara barnen i skolan innevarande läsår. Vad är logiken i det?
Och oavsett om skolresan är åtta eller tio mil per dag så är det för långt för barn från sex års ålder. Det är väl uppenbart för alla.