Skolmorden inget pojkstreck

Norrbottens län2015-11-03 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag vill kommentera och ifrågasätta en del av det Olov Abrahamsson skriver i sin ledare i NSD den 28/10 2015 även om jag är medveten om att det nog aldrig varken publiceras i tidningen eller kommer att kommenteras överhuvudtaget. Ledarskribenter brukar inte vilja ha mothugg.

Det är märkligt att en ung man på 21 år kallas ”pojke”. En 21-åring är myndig, får rösta, får köpa sprit på systemet, får bära vapen och kan av samhället få utbildning i att döda. Personen betraktas också som tillräckligt mogen för att få framföra alla typer av fordon i trafiken. Hen borde alltså vara fullt kapabel att själv inse vad som är rätt och fel och handla därefter.

Annars måste samhället hitta andra kriterier än ålder för att bedöma en människas mognad.

Detta gäller i fallet med en 21-åring som är så urbota dum att han klättrar upp på en järnvägsvagn och bränner sig själv till döds bara för att ingen hade satt upp ett staket som hindrade honom från att göra det.

Det gäller likväl för denne ”pojke” som går in på en skola och dödar hänsynslöst.

Att använda epitetet ”pojke” ger händelsen ett sken av pojkstreck, en olycklig omständighet, sånt som tyvärr kan hända. Som om man söker något slags förmildrande omständigheter.

Vad som gör det ännu märkligare är att ingen tidningsreporter skulle komma på idén att kalla en 21-årig kvinna för ”flicka” oavsett vad hon gjort.

För att komma tillrätta med sådana här händelser är det inte polisiära resurser det som måste till, utan det är sociala resurser.

Dessa måste komma alla tillgodo och börja redan när barnen är små. Resurserna som tillskjuts måste utgå från de behov som personalen på dagis, fritidsgårdar (i den mån det finns några längre) och skolor identifierar – inte utifrån vad politiker och kommunala tjänstemän anser.

Det är riktigt att ett demokratiskt samhälle inte ska acceptera någon form av våldsbejakande extremism, men i ett verkligt demokratiskt samhälle skulle dessa avarter aldrig få något fotfäste.

Kanske är det där vi ska börja, med att fundera på om ett samhälle som inte fördelar gemensamma resurser rättvist till alla medborgare verkligen kan kallas demokratiskt.

SVAR DIREKT: Hans-Ove Nordmark läser min text som vissa potentater läser bibeln. Jag har inte avfärdat vansinnesdådet i Trollhättan som ett pojkstreck eller en olycklig omständighet. Tvärtom är det viktigt att se morden i ett större sammanhang, vilket även var budskapet i ledaren 28 oktober.

Det handlar om en ung människa, i mina ögon: en pojke. Han har givetvis ansvar för sina handlingar. Men han har även påverkats av ett hårt och polariserat debattklimat hösten 2015. Det har triggat honom och drivit på i en mycket farlig riktning.

Som jag skrev tror jag inte heller lösningen är enbart polisiära resurser. Jag framhöll även vikten av en bättre fungerande jobb-, fördelnings- och välfärdspolitik. Socialt utanförskap fungerar inte sällan som drivhus för för kriminalitet och extremism.

Men jag anser också att Säpo har en viktig roll för att kartlägga våldsbejakande organisationer och individer, oavsett vilka politiska förtecken de har.