Tack SVT för den mycket fina programserien om äldreomsorgen i Sverige.
Båda mina föräldrar har bott på äldreboenden, men på två olika och ingen av dem lever idag.
Mamma bodde först där och pappa några år efter hennes bortgång.
Under mammas vistelse på boendet fick hon bland annat delta i olika aktiviteter som hon hade tyckt om att göra, men under pappas vistelse var det aldrig ens tal om någon aktivitet.
Om det berodde på nedskärningar eller annat kan jag ej uttala mig om. En sak som jag reagerade starkt för på båda ställena, var att när maten var överstökad blev det sovstund för en del vårdtagare och några satt och halvsov framför teven och inte en personal syntes till.
När man kom in på boendet möttes man av en mäktig tystnad och jag tyckte att väggarna talade ”dödens väntrum”. Det som lyftes fram i serien känner jag mycket väl igen och jag hoppas att chefer och övrig personal sett serien och fått inspiration och sett möjligheter trots alla strama budgetar.
Serien visar också att det inte behövs så stora förändringar för att det ska bli en utveckling och att kvalitén inte alltid sitter i antal personal utan i händerna och i tänket.
Sedan behöver personalen få kompetensutbildning och betydligt mer i börsen.