Vi välsignades med ett
sagolikt fotbolls-VM i Brasilien.
Dock var det smolk i bägaren när de bländande målgesterna ackompanjerades av folks protester.
Den brasilianska regeringen har skövlat de fattiga massornas hopp där mastodontanläggningar skymmer utblottade favelor på bekostnad av basal välfärd.
Ett globalt mästerskap kan gynna lokalsamhället när turisterna pumpar in hårdvaluta, fast ingen kan säkerställa att det återinvesteras i välfärden.
Vi måste även se investeringarna i ett ekonomiskt sammanhang då protesterna triggades av en grym fördelningspolitik.
Staten investerade 13 miljarder amerikanska dollar i mästerskapet, man satsade enbart 202 miljoner dollar i en stadion i Fortaleza, världens femte mest ekonomiskt ojämlika stad enligt FN, där 20 procent av de vuxna är analfabeter och hälften lever på knappt en dollar per dag.
När vi bänkar oss framför skärmarna under de två nästkommande VM-turneringarna utspelas dramat i omtvistade Ryssland och Qatar.
VM 2018 hålls i Putins totalitära federation som ingen rår på av ekonomiska skäl. Handeln mellan EU och Ryssland är värd över 200 miljarder euro årligen. De ryska interventionerna i Ukraina 2014 och Georgien 2008 är typisk rysk postkolonialism.
Det ryska förtrycket i delrepublikerna Dagestan och Tjetjenien är en annan parameter ej värdigt ett värdland.
En annan bov är det välbärgade Qatar; ett kungligt envälde där all reell makt ligger hos den korpulente men bryske emiren Al-Thani.
Egentligen skulle inte Qatar med ett så torrt klimat tilldelas VM utan ”hjälp”. Enligt engelska Sunday Times har landet betalat ut 5 miljoner amerikanska dollar till fotbollsdelegater i Asien och Karibien för att köpa deras röster. Thailand ska till och med ha fått köpa billigare gas mot sin röst.
Emiratet är främmande för mänskliga rättigheter. I vintras presenterade The Guardian uppgifter om de slavlika förhållandena, som de arbetare som just nu bygger upp landets arenor och infrastruktur inför VM 2022, lever under.
Enligt tidningen har 362 nepalesiska arbetare omkommit bara under 2012