Ett besök i det fallfärdiga bostadsområdet Solbacken i Svappavaara är som att kliva in i en science fiction-film där mänskligheten raderats ut av en epidemi och byggnaderna lämnats åt sitt öde. Förfall, förbuskning, krossade fönster och klotter. Området är inte ens avspärrat, vilket förstås ökar risken att ett barn på äventyr förolyckas.
Dock är portarna till husen numera igenbommade – för några år sedan kunde jag promenera rakt in i min familjs gamla vardagsrum.
Det är otroligt att ett bostadsområde tillåts ruttna bort på det här sättet, samtidigt som vi har flyktingkris och bostadskris. Händer någonting någonstans?
Gör kommunens politiker och byråkrater något överhuvudtaget åt skamfläcken Solbacken eller sitter de bara och väntar på att husen ska kollapsa? LKAB lär väl inte lyfta ett finger, de har sannolikt fullt upp med att överleva tills malmpriserna blir bättre. Om Solbacken funnits en halvmil från kommunhuset i Kiruna skulle kåkarna garanterat varit bortschaktade för många år sedan. Annars hade de ju gett dåligt samvete åt politiker och tjänstemän.