Man blir bestört och mycket orolig för SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) uttalanden kring svensk sjukvård och tillgången på vårdplatser.
De talar ett tydligt språk. ”Vi ska inte ha fler vårdplatser, vi ska ha kortare liggtider”.
För det första låter det som att människorna likställs med postpaket som ska ligga kvar på hyllorna så kort tid som möjligt. För det andra är detta en starkt oroande utveckling för de patientgrupper som på grund av sin sjukdomsgrad har behov av längre vårdtider. Bland annat multisjuka äldre.
Eftersom kommunerna har svårt att ta emot utskrivningsklara patienter blir slutenvårdsplatserna ofta fullbelagda av patienter som landstinget helst ser placeras på en lägre vårdnivå, närsjukvårdplatser.
Inom NLL ska dessa patienter fångas upp av ”en vård du behöver ofta ska finnas nära”. Närsjukvården.
Dessa speciella närsjukvårdplatser ska tillskapas på länets sjukhus, allt enlig Socialdemokraternas företrädare i landstinget, landstingsrådet Kent Ögren.
I dag är läget annorlunda. Vårdplatser stängs i dag på Kalix sjukhus på grund av för få sjuksköterskor, de säger upp sig på grund av för hög arbetsbelastning. Konceptet ”få ska göra mångas jobb” får här ett tydligt ansikte.
Patienter flyttas över till andra avdelningar som i sin tur får överbeläggningar utan personalutökning och så fortsätter karusellen till cirkeln sluts.
Som landstingsrådet Britt Westerlund brukade säga, ”finns det vårdplatser så beläggs de”. Beror inte detta spektakel mestadels på okunniga politiker som på grund av sin egen inkompetens förlitar sig enbart på tjänstemän utan kännedom om de faktiska förhållandena?