Som Kirunabo i förskingringen såg jag serien från avsnitt 1 och hade mina onda aningar. Dessa besannades delvis. Visst är det en tänkbar historia om en insmuggling av uran i en gruva. Men ganska så osannolik om man tänker efter. För varför skulle en stat (Frankrike) blanda in massor av personer från orten där man genomför ett grovt miljöbrott, när man relativt enkelt kan placera uranavfallet i ett av de tusentals övergivna gruvhål som finns både i Frankrike och i Sverige?
Orsaken till att man hittar på en sådan historia är uppenbar: Man vill produktplacera. Man letar upp de skönaste platserna i turistcentra, som Abisko, Björkliden och centralorten Kiruna, och placerar mordoffer där, bestialiskt stympade och rituellt avlivade. Syftet med denna produktplacering är att man vill locka hit turister som man hoppas ska bli förförda av miljön. Alltså en cynisk spekulation där produkten är Kiruna med tillhörande turistorter. Samtliga mordoffer har placerats på förföriskt vackra platser vid Torne Träsk, vid Silverfallet, vid Abiskojokk, och i Björkliden, alla fotograferade med Nuolja och Lapporten i bakgrunden.
För att inte skrämma bort fransoserna från att flyga till Kiruna har man noga sett till att inte en anda mygga besvärar skådespelarna, som utan problem kan gå runt i kortärmat, på försommaren, när vi vet att myggen är som värst.
För att tillspetsa historien låter man ett annat motiv komma in vid sidan av huvudkomplotten: Man skildrar samerna, med nåjder, jojk och konflikt med ”kvänerna” på ett oerhört skruvat sätt. Är det på detta sätt film som säljer ska göras?
Det hantverksmässiga i filmen är skickligt gjort, liksom skådespeleri och regi, men grunden till filmen ser jag som oerhört spekulativt. Att ingen recensent ser de spekulativa inslagen i historien är en gåta.