Jag har under mina besök på Sunderby sjukhus och akuten där, fått konstiga kommentarer om min oförmåga att kunna ta mig till toaletten. Jag kan bara konstatera att man måste verkligen vara stark för att orka ta sig till till exempel akuten i Sunderbyn och det utan följeslagare när man vet vilken ”behandling” som väntar en där!
Jag har en sjukdom som gör att jag på grund av min stelhet måste få hjälp för toabesöken eftersom jag då inte kan varken gå eller ens med hjälp av rullstol ta mig dit på egen hand.
På akuten i Sunderbyn kan personalen ställa frågor som: ”Hur gör du hemma?” eller ”Du gick ju nyss”.
Eller om jag vill prata med doktorn några ord till så kan man få svaret att ”nej nej doktorn har gått det finns ingen möjlighet till det! De har så mycket att göra!”
Denna skamliga behandling av människor i svåra situationer (ensam och oförmögen att gå) är högst anmärkningsvärt.
Om personalen som jobbar med sjukvård inte kan förstå att man inte behöver några ”pålagor” då man uppsöker akuten så måste man bara undra vart kompetensen har tagit vägen?
Man kan tro att det råder ett var-inte-trevlig-klimat på akuten i Sunderbyn. Det känns som om inte personalen tillåts att vara sig själva och tillmötesgående. De tror väl att de förlorar i tid och pengar om de är trevliga med de som besöker dem.
Eller blir det löneavdrag om de inte lyder ”order”?