Nu är det så dags igen. Förskolläraren tar fram sin sparade energi som hen bunkrade när de bara hade 14 barn i gruppen veckan efter midsommar.
Det är november. 83,5 barn står på kö till förskolan. Förskolechefer går därför ut med att alla förskoleavdelningar kan, om alla tackar ja, får 19 platser. Eftersom de som går halvtid räknas som halva barn. I värsta fall kan en avdelning ha 38 barn på tre årsarbetare. Där är vi inte än.
Skolverket har nya riktmärken för barngruppernas storlek. För barn 1–3 år är riktmärket 6–12 barn och för barn 4–5 år 9–15 barn.
I Bodens kommun är grupperna betydligt större, 17 platser på årsbasis, istället för barn. Det kan bli 20 barn eller mer då varje plats kan bestå av två barn. Förskolecheferna skriver att de är ”medvetna om att den tillfälliga ökningen under våren medför att vi måste fundera kring hur vi organiserar verksamheten.” Det vill säga utifrån deras givna budgetramar. De har inga bunkrade resurser.
Och för förskollärarna finns det ingen tid att fundera. De måste agera utifrån de barn de har framför sig. Snoriga, energifulla, nyalända, kreativa, utåtagerande. Ja, listan är lika lång som antalet barn. Förskolläraren har samma styrdokument och samma rutiner att följa.
Förvaltningen redovisar2015 en 95-procentig beläggning under året, men har ett mål på närmare 100 procent. Det skapar överbelastning under vissa tider. Våren är en sådan tid. Ett halvår med fler barn och samma resurser. Var kommer det att fallera?
Förskollärare är en av de yrkesgrupper som är absolut mest drabbade på arbetsmarknaden. Energi är svårbunkrad. Stress är lättsamlad och svårsläppt.
Samhällsekonomiska beräkningar visar att investering i god förskoleverksamhet är ekonomiskt lönsamt för alla barn men speciellt för barn från resursfattiga miljöer. Därför måste den hålla en så god minimistandard att den är utvecklande för alla barn. Om politiker menar allvar med skrivningarna i skollag och läroplan är det hög tid att ta ställning till hur förskolan ska få de resurser som krävs!