Jag lyssnade på programmet ”Klotet” i P1, till min förskräckelse hörde jag hur man behandlar små solcellanläggningar i Spanien.
Hur lobbyister inom EU och kraftbolagen, ordnar nya regler (lagar), som är döden för alla små elproducenter, hotas av miljonböter och tvingas riva fungerande solcellsanläggningar.
Även i Sverige är frågorna många vid produktion av energi i liten skala. Vilka regler gäller? Vi måste i stället för att riva, sprida små solcellsanläggningar över världen, vi måste stimulera innovationer som producerar el i liten skala.
Sätta in krafterna där nytta är störst. I Asien bor 4,3 miljarder människor, många miljoner tvingas gå med gasmask.
EU förhindrar nu utveckling och spridningen av små anläggningar i Europa. Att lobbyister är ett hot mot demokratin har jag vetat, men att det var så illa, att man tar död på förnyelsebar energi i liten skala, trodde jag inte ens i min vildaste fantasi?
Alla vet att vi måste spara energi, minska utsläppen av växthusgaser. Hur kan då EU och politiken skapa regler som hindrar just utveckling av alternativa och energibesparande innovationer? Detta pågår varje dag, år ut och år in.
På landsbygden är snart bönderna borta, innovationer och öppna landskap försvinner, samtidigt vill vi handla lokalproducerat. Hur ska vi kunna det när bönderna är borta och ängsmarken har växt igen? Inget grönt parti nämner att vi hugger bort regnskogarna för att få billigt kött från Brasilien, samtidigt som vi i Sverige har en självförsörjadegrad under 50 procent.
Centerpartiet och Miljöpartiet utger sig för att vara miljöpartier, men har överlämnat landsbygdsfrågorna till SD?
Etanolpumpar för miljoner har tvingats fram de senaste åren, trots att vi vet att regnskogarna huggs bort, regnskogar som tagit miljoner år att skapa, och producerar det syre allt liv behöver. Dessutom upptar den koldioxid alla förfasas över.
Behandlar vi våra innovatörer och bönder på detta sätt, då tvivlar jag på att politikerna ens vill rädda miljön. Att miljövännerna i Centerpartiet och Miljöpartiet försöker sig på miljöpolitisk harakiri måste vara ett nytt grepp. Hur vi kan bygga en vindkraftspark där verkningsgraden är lägre än i varmare klimat är en gåta. Kanske måste en ny stamlinje byggas, vad kostar den?
Miljöfrågorna ska vara den viktigaste inför supervalen, men vi fattar beslut som går stick i stäv. Samtidigt släcker vi lyset en timme per år för att stilla samvetet, och snubblar och bryter armar och ben av oss.