I år är det valår, inte bara till riksdagen men även EU-val. Och som vanligt är det många löften som utfästes från de olika partierna.
Här uppe i norra Sverige försöker vi stånga pannan blodig för att få pengar för att bygga en fortsättning av Botniabanan och att också rusta upp inlandsbanan som är i ett bedrövligt skick.
Varje valår försöker vi att höja rösten och försöka få politikerna att ta till oss våra önskemål. Mellan valåren har vi tyvärr sett den fortsatta kolonialpolitiken som tyvärr har förts ända sedan Axel Oxenstiernas tid.
Vi ser hur utvinningen av råvaror ökar samtidigt som transfereringarna av kapital också ökar från norr till söder i första hand till Mälardalen.
Vi bygger fler och fler vindkraftverk som man egentligen skulle behöva bygga där konsumtionen är störst, för det är ändå en hel del förluster som uppstår vid överföring av el via näten.
I vårt grannland i väster får alla kommuner som har elproducerande älvar ett bidrag per producerat kilowattimme, i Sverige har nuvarande regering enbart lagt på skatter för att få ut mer pengar som behövs för att täcka alla det vidlyftiga affärer som ett statligt verk har gjort.
Man kan givetvis skriva väldigt mycket om alla i våra ögon sett oförrätter som vi blir utsatta för, men det hjälper givetvis inte oss. Därför är det bättre att hitta på förslag på hur arbeta för att få ändringar som gagnar oss.
I mitt tycke måste vi givetvis arbeta parlamentariskt genom att börja med att bilda ett parti som ska arbeta för att driva frågor som på sikt gör att vi här uppe i större utsträckning själva ska kunna styra vilka prioriterade insatser som måste till för att utveckla näringslivet och infrastrukturen för regionen till att börja med.
Regionen (Botnia) ska i första hand vara de tre-fyra nordligaste länen, för vi är tyvärr inte befolkningsmässigt så många människor här uppe.
Men ett parti som arbetar för mer regionala frågor ska givetvis också kunna attrahera många av de utflyttade människorna.