Tänk om, Ögren
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En av de aktivaste förespråkarna för denna fantastiska lösning är landstingsrådet i Norrbotten Kent Ögren. När det gäller landstingens verksamhet i Norrbotten så är det enligt mitt förmenande varken sämre eller bättre än i andra landsting.
Vad är det för fördelar man skulle uppnå med denna centralisering?
Något entydigt svar finns inte att läsa i NSD:s artikel den 14 april. Det enda som ges tydlighet är att landstingsskatten höjs med 1 krona från nuvarande 9,42 kronor till 10,42 kronor. För närvarande är skillnaden mellan Norrbottens och Västerbottens landstingsskatt 1,14 kronor till Norrbottningarnas fördel.
Är det norrbottningarna som ska betala priset för denna utjämning vid eventuell sammanslagning? Avser de andra aktuella landstingen höja sin skatt? Om så blir fallet så räcker det inte med 1 kronas skattehöjning för norrbottningarna för att leva upp till jämlika skatter.
Det här framstår för mig som ytterligare en förstärkning av "borgarnas skattepolitik", där borgarnas diskriminerande skattepolitik drabbar hårdast dom grupper i samhället som är andra "klassens medborgare i "utanförskap!
I min kommun Gällivare är det var tredje röstberättigad pensionär på 65+ som inte fått någon som helst realt ekonomiskt tillskott till sina dåliga pensioner.
Man får heller inga skattelättnader som enbart är förbehållet de förmögna och de som är aktiva på arbetsmarknaden. Istället får man höjda skatter på människor vars genomsnittliga inkomster ligger kring 10 000 kronor i månaden.
En höjning av landstingsskatten med en krona för dessa människor innebär en realförsämring med drygt 1 000 kronor per år.
Jag är inte förespråkare för skatteminskningar, det är endast skatterna som kan ge och garantera mig som sjuk, handikappad, arbetslös och pensionär i "utanförskap en social trygghet.
Vore det inte bättre Kent Ögren och co att ni riktade er förmåga och krafter mot den förödande borgerliga skattepolitik som inte enbart drabbar de vård- och omsorgsbehövande, utan är även förödande mot den solidaritet som bär den gemensamma arbetarrörelsens signum?