– Åk hem, det här är inte ditt land!
Jag hoppas att du som läser detta har aldrig fått dessa glåpord slungande emot dig. Under de tjugo år som jag har bott i Sverige har det varit få förolämpningar som har bränt så starkt i min hud som denna. Att jag inte skulle få höra hit. Att Sverige inte skulle få vara mitt hem.
En gång i tiden har jag och min familj kommit hit som gäster. Sverige öppnade sina dörrar för oss och har sen dess bemött oss som jämlikar. Vi har aldrig fått någon gräddfil, men inte heller hållits tillbaka. Det här landet har gett oss det vi behövde och hade rätt till, precis som för alla andra.
Här har vi fått möjlighet att skapa oss ett liv utifrån våra drömmar och ambitioner. För det har jag alltid känt en enorm tacksamhet och stolthet över Sverige, ett land som som har behandlat oss med värdighet och respekt.
En gång i tiden var Sverige ett annat samhälle. Ett fattigt land plågat av motsättningar och förtryck. Ett land som över en miljon människor lämnade på jakt efter ett värdigt liv.
Vad är det då som en gång i tiden lyfte landet ur fattigdomen och skapat det starka välfärdssamhälle som vi lever i idag? En tro på alla människors lika värde, en tro som låg till grund för ett solidariskt samhälle som gav alla människor oavsett ställning eller ursprung förutsättningar att förverkliga sina drömmar.
Idag, för första gången på tjugo år ser jag ett Sverige som vacklar. Ett Sverige som tvivlar på sig självt, ett land vid ett vägskäl som ängsligt vänder sig om och tvekar, som om man har valt fel väg. Starka krafter som drömmer om ett slutet Sverige där människor inte längre är jämlika, där man gör skillnad på folk och folk, vädrar morgonluft.
Vilken väg ska vi välja? För mig är valet självklart. Vi kan aldrig vinna framtiden med blicken vänt mot det förgångna. Vi kan aldrig förbli starka om vi sprider misstro och hat mellan människorna i vårt land. Vi kommer aldrig att klara av de prövningar som väntar oss om vi inte håller ihop.
Den 9 september röstar jag för att min son Aleksander ska få växa upp i Sverige utan att behöva höra att han inte hör hemma här. Inte han, inte någon annan, aldrig någonsin. Jag röstar för ett solidariskt Sverige som ger alla människor, oavsett ursprung eller tjockleken på plånboken, samma fantastiska förutsättningar att forma sina liv som jag en gång fick.
Jag röstar för ett Sverige där alla precis som jag kan säga med stolthet: det här är mitt hem.