Luleå fans, jag älskar er!
Det går inte att undgå att känna det glädjerus som spirar genom hela kroppen. Då jag, tillsammans med 2 653 andra personer i Coop Norrbotten arena står upp och applåderar hemmalaget till en 3-2 seger. Samtidigt som vi står upp och applåderar för Luleådam står vi också upp för så mycket annat. Vi står upp för jämställdhet och vi står upp för en förändring!
Att vi i Sverige 2015 INTE lever i ett jämställt samhälle är ett faktum. Att detta speglar av sig på idrotten är ännu ett. Visst är det sorgligt? Den lilla flickan på raden framför mig med Emma Eliasson som största idol kommer inte kunna idrotta på samma villkor som pojken bakom mig. Varför?
Många gånger när någon ska försöka ge sig i kast med ett svar på just frågan ”varför” tar det inte lång tid innan man hamnar i något slags ”killar är bättre än tjejer-argument” (ni vet som i sandlådan på dagis). Där en prestationsjämförelse utan hänsyn till de fysiska förutsättningarna ligger som grund för ett ohållbart resonemang. Jämförelser som dessa är farliga då de dels uppmanar till förtryck gentemot de kvinnor som utövar en idrott och dels skrämmer iväg yngre flickor att våga ge sig in i idrottens värld.
Vi alla måste ställa oss frågan ”Vill vi att våra mammor, systrar och döttrar ska kunna idrotta på samma villkor som våra pappor, bröder och söner?” Är svaret ja, måste vi gå till oss själva och se hur vi kan bidra. Det handlar inte om att en privatperson ska skänka flera miljarder kronor till damidrott utan i många fall handlar det om att göra det lilla. Bara genom att tänka på hur du uttrycker dig om damidrott eller ta med ditt barn på en match/tävling kan du vara med och bidra till en mer jämställd framtid.
Avslutningsvis: Det känns så oerhört skönt att stå upp och applådera. Att känna förändringens starka vindar susa genom arenan och att tillsammans med 2 653 andra få ta ett kliv närmare ett jämställt idrottande.
Var du inte en av de 2 653 på läktaren? Lugn, du har fler chanser! Vi ses!