Den huvudsakliga inkomsten för yrkesfiskare här uppe är trålning efter romlöja,
När 500 sälar siktats vid Erikören säger fiskaren P-E Sångberg: ”Det är inte konstig att fisket blivit sämre”. ”Konstigt” icke alls – men skyll inte på sälen.
Var och en som som sett innehållet i en trålpåse begriper orsaken. Trålen skiljer inte på önskad och oönskad fångst. 70-90 procent är värdelös, ej certifierad, bifångst.
En bifångst bestående av årets yngelskörd. Den icke certifierade romsiken, vart har den tagit vägen?
Till resursresursslöseriet kan läggas av trålning förstörda bottnar.
Bottenviken är ett ungt hav, med en ömtålig bottenflora/fauna. I Gullmarn förbjuds trålning av miljöhänsyn. I Vänern fiskas efter romlöja – småskaligt, resurssnålt, och miljövänligt – men då med sköt.
500 sälar vid Erikören, flertalet vikare (om så ock blott 100 i sinnevärlden) är dock glädjande. Den rödlistade vikaresälen har haft det svårt med reproduktionen denna vinter, på grund av brist på för kutens överlevnad nödvändig havsis.
Halva Sverige skall vara vargfritt, säger rennäringen. Hela Bottenviken sälfritt, säger fiskerinäringen, Ekokommunen Övertorneå myggfri, säger turistnäringen.