Vi har under en tid kunnat följa två så kallade planprocesser i Luleå kommun. Den ena handlar om rivningshotade bostadshus i Svartö-staden medan den andra handlar om Luleå kommuns planer på att flytta Återvinningscentralen från det planerade bostadsområdet Kronan till det befintliga bostadsområdet Lövskatan.
Svartöstaden och Lövsk-atan är två närliggande bostadsområden i Luleå kommun.
När det gäller rivningarna av fastigheterna i Svartöstaden hänvisar kommunens representanter till en detaljplan från 1980-talet där SSAB anger ett skyddsavstånd som omfattar delar av fastighetsbeståndet. Dessutom anges i detaljplanen att vägen till malmhamnen måste breddas.
I dag har malmhamnen flyttats varför det inte finns någon anledning att bredda vägen och SSAB:s skyddsavstånd omfattar inte längre de rivningshotade bostadshusen. Trots detta vidhåller kommunen sitt krav på rivning av bostadshusen.
I detta sammanhang sade ordföranden i dåvarande tekniska nämnden (nuvarande stadsbyggnadsnämnden) Lenita Ericson i NSD den 25 augusti 2014: ”God boendemiljö skapar vi bland annat genom grönområden.”
Hon anspelar då på att grönområden ska skapas där bostadshusen rivs. Vi deltog vid ett dialogmöte i Svartöstaden den 15 juni 2015 som behandlade Svartöstadens framtid.
Vid detta möte presenterade förvaltningschefen Bengt Jonsson det så kallade Sevesodirektivet, som bland annat föreskriver ett skyddsavstånd för nya bostäder på 1 500 meter från en så kallad Sevesoanläggning. SSAB i Luleå är klassificerad som en dylik anläggning. Bland annat med hänvisning till Sevesodirektivet och dessa krav på skyddsavstånd menade Bengt Jonsson att de rivningshotade bostadshusen måste rivas.
När det gäller Lövskatan finns en gällande detaljplan, som säger att ”där säkerställs nu ett grönområde; ett välbehövligt rekreationsområde för bostadsbebyggelsen på Lövskatan”.
I ett brev, daterat den 18 februari 2015, skriver stadsbyggnadschefen Malin Lagervall bland annat ”Lokaliseringen berör i dag ... mark som är planlagd för grönområde (park eller plantering) men befintliga detaljplaner kan ersättas med nya”.
Det aktuella området ska med andra ord omvandlas från ett grönområde till ett industriområde. I detta sammanhang avstår stadsbyggnadsnämndens ordförande Lenita Ericson från att framhäva sin tes att ”God boendemiljö skapar vi bland annat genom grönområden”. Inte heller diskuteras Sevesodirektivet.
Som exempel kan nämnas att HSB:s nya bostäder på Lövskatan ligger inom det skyddsavstånd på 1 500 meter som Sevesodirektivet föreskriver. Hur en skövling av grönområdet påverkar bostadsområdet i skenet av Sevesodirektivet diskuteras inte heller.
Med andra ord använder tjänstemän och politiker i Luleå kommun ”planinstrumenten” på helt olika sätt i de planprocesser som berör Svartöstaden och Lövskatan:
• I Svartöstaden kan detaljplanen inte förändras, men på Lövskatan ska den förändras.
• I Svartöstaden ”skapas god boendemiljö bland annat genom grönområden”, men detta gäller inte för Lövskatan.
• I Svartöstaden väger Sevesodirektivet tungt, på Lövskatan nämns det överhuvudtaget inte alls.
Vi upplever att politiker och tjänstemän låter ändamålen helga medlen. Eller hur kan stadsbyggnadsnämndens ordförande Lenita Ericson och stadsbyggnadschefen Malin Lagervall annars förklara ovanstående omständigheter?
Vi vill att Lövskatan som bostadsområde ska vara rent, snyggt och tryggt att bo och vistas i.