Tomas Bresky berättar i NSD 190514 om segerdagen i Sankt Petersburg och beskriver både den militära och den civila aspekten av firandet. Bresky lägger tonvikten på den fredliga delen och väljer att nästan helt bortse från hur stormakten visar sina militära muskler. Signalen från den militära paraden är tydlig till omvärlden. Man vill visa landets styrka, demonstrera militär förmåga och ingjuta respekt. Ingenstans i den delen av firandet talas det om nedrustning eller en framtid med evig världsfred. Frågan är väl också vad människorna i Ukraina och Georgien anser om fredligheten i denna typ av maktdemonstrationer eller för den delen om de anfallskrig som riktats mot dessa två länder.
Ingen ifrågasätter att vanliga människor i alla länder vill leva i fred och frihet. Tyvärr är det så att freden och friheten har ett pris. Vi i Sverige är lyckligt lottade i det att vår fred och frihet bara kostat pengar och investeringar i försvarsförmåga och inte blod under två hundra år. Finland tvingades 1939 av Stalin välja krigets väg. Det var inget fritt val men det lilla Finland visade stormakten Sovjetunionen ett litet folks vilja att försvara sig.
Finland är fortfarande ett självständigt land för att man vägrade underkasta sig medan de baltiska staterna valde att ge sig och blev delar av ett främmande imperium som de först efter drygt 50 år lyckades frigöra sig från.
Om vi kan fortsätta att undvika kriget genom att visa omvärlden att vi av egen kraft är redo att möta alla hot mot vår frihet från vem det än vara månde är det väl värt satsade pengar.