Päls borde för länge sedan ha tappat sin glans som statussymbol.
Det är synd om människorna som bär den.
För mig framstår de som grottlika. Att åtta av tio människor redan lämnat grottan, är emot att föda upp djur enbart för sin päls), påvisar mycket tydligt vad Sveriges medborgare vill. De två kvarvarande kanske tror de gör en god gärning.
För människorna vill gärna göra världen bättre. Att ”ta reda” på hela djuret och inte bara köttet, kan anses ha gott syfte.
Men liksom, man äter inte mink. Och att gå omkring likt vandrande currykors bärandes på lik eller med lik i garderoben är ingen bra grej. Hur ska vi få de två som är kvar i grottan att förstå hur en mink har det?
Det här kan vara en lösning: Gå in i det minsta rum ni har. Finns inget litet, prova garderoben. I början kan det vara hemtrevligt med egen tid och det omslutande mörkret.
Men efter en stund så vill ni säkert sträcka på er. Ett maraton känns som en rätt rolig sak och göra. Ni kommer upptäcka, det går inte att springa på en liten yta. Kanske drabbas ni istället av en annan mara.
Det finns en värld utan pälsdjursuppfödning. Lämna grottan och gör världen lite bättre. Rösta mink i september. Sista pälsfarmen med chinchillor stängs snart, på grund av att regler skärpts. Rävfarmer är knappt ett minne längre.
Det är dags för minkarna nu! Politiker bör lyssna på opinionen. Svenska folket vill inte ha pälsdjursfarmer.
Get out of the cave.