Tekniken gör framsteg varje dag. I stigande takt. För varje framsteg sker förändringar i samhällsstrukturen och gamla system byts ut.
Vår tids revolution är fibernätet och bredbandstillgången.
Men i in- och utfasningen av teknik kommer människor i kläm.
När ADSL-systemet läggs ner – innan annan pålitlig och likvärdig tjänst kan erbjudas och mobilnäten är svajiga – sätts människors säkerhet på spel.
Det är inte rimligt att bygga samhället på en struktur där det är möjligt att människor är utan telefon eller möjlighet till kontakt med omvärlden på 27 timmar.
Visserligen bevakar Post- och telestyrelsen detta teknikskifte, men varför Telia får avsluta abonnemang och montera ner system utan hinder är en gåta. Det är också upprörande att allt det här oftast drabbar personer som bor på landsbygden och i glesa områden.
Det handlar inte bara om möjlighet till telefon och bredband, utan även vägunderhåll.
I Sverige har vi en solidarisk finansieringsprincip där vi alla bidrar till vårt gemensamma via skattsedeln för att vi ska kunna utjämna orättvisor och ta hand om varandra.
Min fråga är: När kommer detta även innefatta de som kommer i kläm och får sitt skyddsnät raserat på grund av teknikskifte?