I en demokrati har man den regering man förtjänar, heter det ju. Ett annat sätt att uttrycka det är att medborgarna får ta ansvar för hur de röstat.
Det ser vi nu ut att få göra, precis som om majoriteten har lagt sina röster till vänster om den ”gröna linjen” inom socialdemokratin, vilket den INTE gjorde.
Detta bekymrar nu inte regeringen, som på punkt efter punkt planerar sin framtida verksamhet efter diametralt andra utgångspunkter än vad väljarstödet utvisar. Allt för att, som man säger, ta ansvar för ordning och reda och breda uppgörelser i riksdagen.
Klaras inte den balansgången är det en oansvarig oppositions fel, får vi höra, som då utsätter landet för riskerna med ett nyval (vilka de nu kan vara). Eller, kanske är det rentav väljarnas fel, som gav politikerna så usla förutsättningar att jobba efter?
Det finns i det här sammanhanget när politik utformas och skuldbördor för framtida bakslag fördelas, skäl att inte bara titta på vad väljarna röstat på, utan kanske i ännu högre grad vad de INTE röstat på.
Tittar man på väljarstödet för de partier som ingår i regeringsunderlaget och utgår ifrån att de fått det stöd som deras kända politiska agendor förtjänat, så är det bara att räkna.
4 89 procent röstade inte för att minst två kärnkraftsreaktorer ska stängas under mandatperioden.
4 89 procent har inte röstat för att förbjuda forskning i och utveckling av ny kärnkraftsteknik. Ej heller röstade man på att införa skatt på ”kärnkraftsel, restriktioner, eller kostnader som medför att kärnkraften blir omöjlig att driva vidare. Något som snabbt skulle skada både näringsliv och hushåll i Sverige
4 89 procent har inte röstat för höjda skatter på fordonsbränsle respektive lastbilstrafik vilket kraftigt försvårar livet för folk på landsbygden, samt äventyrar glesbygdbaserade näringar. Ej heller röstat för höjda flygskatter.
4 En klar majoritet av väljarna röstade inte för att riva upp friskoleöverenskommelsen, eller för att ge sig på det fria vårdvalet och fritt företagande inom vård och omsorg.
4 Och, för att avsluta någonstans (listan kan göras längre), var hittade man en majoritet som står bakom förslaget att införa en särskild löneskatt för +65-åringar? Jag trodde man gick till val på att ta bort rådande orättvisor mellan pensionärer och löntagare.
En minoritetsregering bör besinna vidden av det mandat den fått och agera efter det. Det innebär att den inte kan föra en politik som medför kraftiga och av majoriteten oönskade förändringar, vilka riskerar att rivas upp vid nästa maktskifte.
Inte så kul och glamoröst kanske, men ansvarsfullt och insiktsfullt. Eller hur, Stefan Löfvén?