Är det bara jag som funderar på den så kallade sociokulturella alkoholtradition som råder i vårt samhälle idag? Alla ”vet” ju att ”man har druckit alkohol i alla tider”, ”vikingarna gjorde minsann mjöd”, ”de gamla egyptierna drack vin” osv osv. och därför accepterar vi glatt fredagsgroggen, lördagsfyllan och midsommarsnapsen med gott samvete.
Vi verkar också acceptera även att ungdomar, vars hjärnor ännu är långt ifrån färdigutvecklade, super sig fulla regelbundet redan under skoltiden. Och att vara påverkad av alkohol ”ingår” i de flesta av våra sociala sammankomster så som bland annat skolavslutningar, arbetsplatsträffar, julfiranden och bröllop.
De flesta av oss är också väl medvetna om vad alkohol egentligen är för någonting; etanol, den kemiska förening som finns i de flesta alkoholhaltiga drycker, är ett neurotoxin – det vill säga ett nervgift! Den som är berusad är i själva verket drabbad av ett slags förgiftning. Etanol är dessutom ett utmärkt lösningsmedel då det är fettlösande och tränger genom hjärnans skyddande fettlager och kommer åt att skada hjärnans celler.
Vår fantastska kropp kan dock omvandla etanol till ofarliga ämnen, men det tar tid. Om kroppen inte får tillräcklig tid till denna process, ansamlas etanol i kroppen, och hjärnans funktion börjar påtagligt störas. Informationsflödet i hjärnan förändras, och den kan därför inte fungera normalt. Därför börjar någon som har druckit en viss mängd uppvisa vanliga berusningssymtom som att tala sluddrigt, se otydligt och röra sig långsamt, och personens normala hämningar försvinner. Vilket är tecken på förgiftningssymptom! Så när marken börjar gunga under fötterna så är det helt enkelt vår kropp som signalerar till oss att ”Hjälp, jag är förgiftad!”.
Även förtäring av små mängder alkohol leder på sikt till att det limbistiska systemet i hjärnan (ett system som tillhör det centrala nervsystem och som har hand om våra känslor) krymper fortare än hos en person som inte brukar alkohol alls.
Långvarigt bruk av alkohol kan även skada andra delar av vår kropp, bland annat levern, som kämpar mot infektioner och bryter ned giftiga ämnen. Alkohol är också en karcinogen (en substans som påskyndar eller framkallar cancer) och kan påverka leverns förmåga att motarbeta cancerframkallande ämnen.
Vi fortsätter att berusa oss, trots att vi vet om att det skadar oss.
Alla som har varit riktigt berusade kan nog hålla med om att man lovar sig själv att aldrig mer dricka igen, men lik förbannat så gör de flesta av oss det igen. På grund av att det är en tradition, på grund av att alla andra gör det, så att vi kan få slappna av, bedöva oss, glömma vardagen, våga prata mer oblygt... osv osv.
Och är det inte åtminstone lite märkligt att det säljs en starkt beroendeframkallande psykoaktiv drog (och potent nervgift) i ett statligt ägt företag som har monopol, med motiveringen att det är en ”socialt accepterad företeelse” och en del av våra traditioner...?!
Är det inte värt att fundera över hur det ses som extremt att inte bruka alkohol? Eller att ens medmäniskor blir oroad för den som vill sluta dricka istället för den som dricker för mycket på varje fest? Hur sjutton kan en tradition vara så stark att vi hellre väljer att följa traditionen heller än att lyssna på våran kropp och hälsa?
Jag personligen tror vark
en på att införa några förbud och menar inte att döma någon med denna text, utan vill öppna upp ett utrymme för reflektion och fundering kring vår s.k. ”alkoholtradition”. Sett ifrån mitt perspektiv så känns det som att det finns en hel del att fundera över...