Vår miljö har också ett värde

Vi är fullt medvetna om att vi inte kan få tillbaka den mäktiga och brusande älvmiljön med levande biologi, men vi skulle vilja starta ett försöksprojekt för att se och lära om vad och hur kan vi få tillbaka lite levande natur av det som nu är en 17 kilometer lång totalförstörd steril stenöken, skriver Hans-Åke Sundkvist.

Vi är fullt medvetna om att vi inte kan få tillbaka den mäktiga och brusande älvmiljön med levande biologi, men vi skulle vilja starta ett försöksprojekt för att se och lära om vad och hur kan vi få tillbaka lite levande natur av det som nu är en 17 kilometer lång totalförstörd steril stenöken, skriver Hans-Åke Sundkvist.

Foto: magnus pehrsson

Norrbottens län2013-12-09 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vår landshövding Sven-Erik Österbergs ställningstagande till förmån för Vattenfall, vad gäller kraven på miljöåtgärder i första hand nedströms Letsi kraftstation, delar vi inte.

De krav vi ställer är ju helt i linje med krav som EU ställer på rimliga åtgärder för förbättrade vattenmiljöer i bland annat utbyggda vattendrag. Vi förstår Vattenfalls inställning, man är ju trots allt som hänt, ett affärsdrivande företag.

Som landshövdingen säkert vet så har de ersättningar, som utgått eller utgår till berörda markägare och kommuner för skador på miljön, fisket, klimat, näringsliv med mera vid utbyggnaden av Luleälven, varit marginella i jämförelse med vad som ersätts i andra länder.

Luleälven har varit och är i allt högre grad Vattenfalls och därmed statens verkliga mjölkko. Det känns därför inte ohemult att kräva att lite mer ”mjölk” skulle spillas i ortsbefolkningens stäva.

Ett exempel på Vattenfalls njugga inställning till att betala för sig: I vattendomar finns fastställt att Vattenfall... ska tillhandahålla 1 procent av produktionen… till vissa angivna kommunala ändamål.

Vattenfall säger att man varit beredd att tillhandahålla den elkraften men mot normal taxa. Det vill säga, man anser att det behövs en vattendom för att Vattenfall ska tvingas sälja el till kommunen. Kommunen har sagt sig inte ha råd driva frågan i domstol.

Österberg säger att han vill lägga krutet på de redan skyddade älvarna. Borde vi inte hellre satsa krutet där det gör mest nytta – skillnad?

Vi är fullt medvetna om att vi inte kan få tillbaka den mäktiga och brusande älvmiljön med levande biologi, men vi skulle vilja starta ett försöksprojekt för att se och lära om vad och hur kan vi få tillbaka lite levande natur av det som nu är en 17 kilometer lång totalförstörd steril stenöken.

Landshövdingen säger även att eventuellt energibortfall på grund av miljöåtgärder i Luleälven kan skapa miljöproblem någon annanstans. Varför är miljön i så fall mer värd ”någon annanstans” än i Luleälven? Eller är det hans åsikt att skadorna är så stora att inget kan förbättras där? Eller att vi ska fortsätta att helt offra vår miljö för att övriga landet ska få säker och billig el?

Om vi fick 2 öre per kWh, som produceras i Jokkmokks kommun, skulle vi själva kunna fixa många miljöförbättrande åtgärder inklusive ersättning till Vattenfall för förlorade kWh. Detta är cirka hälften vad norska kraftkommuner får.

Vi har haft förmånen av att ha landshövdingar, som ställt upp när vi länsbor har behövt stöd i olika frågor. Vi bor ju lite långt från ”maktens boningar” i Stockholm och behöver länk för att nå fram med våra krav och förslag. Vi hoppas och tror att Österberg kan vara den länken.

Till sist så tyder jag att landshövdingen har en viss tvekan till vindkraften. Om så är fallet så delar jag den helt. Vindkraften behöver vattenkraften som reglering för ojämna vindar.

Detta medför upprepade variationer i vattenstånden som innebär stora skador på stränder och skapar sterila strandzoner, förstörda badplatser och båtplatser med mera längs våra utbyggda älvar.

Dessa problem nämns aldrig i debatten.