Fordonsdebatten kring drivmedelsval, bränslepriser och fossilbilarnas framtid är högaktuell just nu. Dieselskandaler och oro över dieselns framtid präglar diskussionerna i dagens media varvat med rubriker som rekordhöga bensinpriser och dieselförbud. Vissa står i valet och kvalet kring diesel, el eller bensinbil medan jag grubblar på något helt annat – den skattefria milersättningen.
Den skattefria delen för milersättning har inte förändrats något sedan 2007 då drivmedlet fortfarande var relativt billigt jämfört med idag. Då milersättningen höjdes till 18,50 kronor så hade vi ett ungefärligt literpris på 11,65 kronor för bensin och 10.88 kronor för diesel enligt SPBI.
Vi står nu med rekordhöga drivmedelspriser men med en utdaterad och elva år gammal ersättning för eget brukande av bil i tjänst. I mitt fall, med en normal bil av kombimodell så går det åt närmare en liter bensin per mil i stadstrafik, och jag får verkligen kämpa för att hålla nere min förbrukning till den nivå att jag ej förlorar pengar på mina körda mil i tjänsten.
Att köra privat bil i tjänsten lönar sig inte längre såvida inte arbetsgivaren går in och frivilligt betalar extra utöver den skattefria ersättningsdelen, något som borde regleras genom en höjning av den skattebefriade bilersättningen istället för att återigen skatta på pengar som i sin tur går till drivmedel.
Nu har jag inte ens räknat med alla andra omkostnader så som merkostnaden för ökade mil på försäkringen, däck, olja, bromsservice, spolarvätska utan räknar enbart på bensinen. På 1500 körda mil så har bilersättningen nätt och jämt täckt bensinens kostnad, men service och underhåll får bekostas ur egen ficka så länge som ersättningsnivån ligger på denna nivå.
Kör ni egen bil i tjänsten, tänk på vad det faktiskt kostar att köra den. Att få rimligt betalt för er bilkörning är en rättighet och en förutsättning för att era bilar skall kunna fortsätta vara trafiksäkra och väl underhållna.