”Jag kommer inte längre klara att göra en enda sak spontant som att gå på bio eller åka till havet en varm och solig sommardag om jag skulle vilja det.”
Så beskriver en av våra medlemmar i Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft sin situation efter det att hon fått sin rätt till personlig assistans omprövad och avslagen i förvaltningsrätten. Hon beskriver hur de personliga assistenterna fungerar som hennes minne och att de hjälper till att få vardagen att fungera. Hon säger ”Det stödet kan jag inte ta emot av vem som helst utan av personer som känner mig”.
Lagen om särskilt stöd, LSS beskriver personlig assistans som ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).Det har skett en skärpning av tillämpningen av lagen under de senare åren och många assistansberättigade har fått se neddragningar eller helt indragen assistans.
I somras kom så en dom i högsta förvaltningsdomstolen som innebar att ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” uteslutande tar sikte på personer med psykiska funktionshinder. Eftersom våra medlemmar i Hjärnkraft har behov som beror på en förvärvad hjärnskada riskerar man att inte få rätt till personlig assistans längre.
Ett liv som räddas ska också levas – har varit Hjärnskadeförbundet Hjärnkrafts motto i 29 år.
När LSS och personlig assistans kom blev det en verklighet. I november 2017 räddar vi fortfarande liv. Men nu hänvisas åter till institutioner för dem som överlevt.
Hjärnkraft vill att intentionerna i LSS att insatserna ska stärka den enskildes förmåga att leva ett självständigt liv åter ska bli verklighet.