Vad hände med jämställdheten i Sverige?
Vi var ett föredöme, men hur ligger vi till i dag jämfört med andra länder?
Visst är det intressant att den mäktigaste affärskvinnan i världen är brasilianska följd av en turkiska.
Allt enligt Forbes lista på ledande affärskvinnor 2013.
Sverige har, precis som Saudiarabien och Indonesien, en kvinna på listan.
Indien däremot har fyra, Kina fem och det land med flest kvinnor på listan är Storbritannien med tio affärskvinnor med makt.
Med andra ord, utveckingsländerna har hunnit i kapp, och i vissa fall längre än, oss vad beträffar jämställdhet inom näringslivet.
Och när det gäller världens mäktigaste kvinnor, på alla områden, gör vi ännu sämre ifrån oss.
Det är, givetvis, Angela Merkel, följd av Dilma Roussef, Brasiliens president, Melinda Gates, Michelle Obama och Hillary Clinton. Ingen svenska finns med på den Forbes listan från 2013.
Hur har vi kunnat halka efter på det här viset? Eller kanske man i stället bör undra om det inte är dags att vi slutar tro att vi är bäst i världen på jämställdhet?
I Sverige är kvinnor tillsatta på endast 15 procent av högre tjänster inom näringslivet och offentliga sektorn.
Är anledningen till att Storbritannien har flest kvinnor på listan över mäktiga affärskvinnor att Margareth Thatcher var premiärminister där redan 1979?
Kanske det hade en positiv inverkan på deras syn på kvinnor i ledande befattningar?
Hade Sverige varit mer jämställt om Anna Lindh fått leva och blivit vald till statsminister?
Som det är i dag verkar det tyvärr som om det enda sättet att få
Sverige mer jämställt är kvotering.
Det märkliga är att det tycks
behövas fastän fler svenska kvinnor än män har akademisk examen.
Kvinnor kommer oftast inte längre än till mellannivå i svenska företag. När det är dags att befordra någon till de högsta tjänsterna väljer man oftast en man.
Kanske det märkligaste av allt är att samma argument mot kvinnor används av såväl svenska som saudiska män. När kvinnor 1925 fick rösträtt här levde de fortfarande i tält i öknen.
Landet existerade faktiskt inte förrän 1933. Men de har redan en kvinnlig minister och en tredjedel av kungens rådgivare är kvinnor.
När de utnämndes klagade saudiska män på att det var felaktigt att de fick posterna bara för att de var kvinnor.
Så hovet publicerade deras CVn och det visade sig att inte bara var de högutbilldade men också välmeriterade.
Känns det igen? Att män i ett patriarkalsk samhälle tänker på det viset är förståerligt.
Men att en del svenska män tänker i de banorna, trots att de studerade med kvinnor på universitetet, är betydligt mer anmärkningsvärt.
Ska det verkligen behövas kvotering för att uppnå jämställdhet här?