Dagens problem är att gamla människor inte pratar med svenska unga människor. Men de pratar inte heller med unga flyktingar.
Jag är en kille från Polen som bott i Sverige nästan två år och jag försöker komma in i det svenska samhället. Jag försöker prata med de gamla människorna också. Men det går inte!
Till exempel om jag frågar om tiden ljuger de och säger ”Jag har ingen klocka” fastän de har. Eller så ljuger de att de inte hör vad jag säger och de går förbi utan att stanna och utan någon ögonkontakt. Det gör mig ledsen! Vi flyktingungdomar är inte så hemska som vi kanske ser ut. Snälla, prata med oss!