Svar på Lennart Hammares insändare i NSD 23 juni.
Jag vet inte varifrån du har fått dina siffror och jag vet inte om de ens stämmer, men låt oss säga att de gör det för sakens skull. Att en befolkning på 61 miljoner i Italien endast tar emot 60 000 asylsökande per år är ju en skam för det italienska folket. Så många fler människor än så flyr och behöver en fristad. Att vara en befolkning på 9,5 miljoner och ta emot 80 000 asylsökande per år är ju bara rimligt, och fler skulle vi behöva ta emot. I jämförelse med Italien blir ju den siffran något att vara stolt över. Och för att ytterligare sätta perspektiv på saken: Jordanien har en befolkning på 6,5 miljoner och tar emot över 300 000 flyktingar per år. 86 procent av världens flyktingar befinner sig i u-länder, där de flesta angränsar till de länder som flyktingarna flytt ifrån.
Att rädda människor från krig, förtryck, våld, förföljelse, svält och fattigdom är något som en god medmänniska gör. Om vi skickar tillbaka människor fastän de behöver asyl (och det gör vi fortfarande tyvärr) så har vi blod på våra händer om någonting inträffar när de väl kommer tillbaka till hemlandet som de flytt ifrån. Det är att indirekt döda människor.
Många som menar att vi inte har råd med flyktingar säger ingenting om att vi inte skulle ha plats för och råd med över 100 000 nya infödda svenska medborgare varje år – med andra ord alla som föds i det här landet per år. Men om man föds i något annat land och sedan kommer hit, då har vi plötsligt inte råd och plats? För vi skattebetalare försörjer ju även de nya infödda svenskarna en ganska lång tid innan de (flesta av dem) själva börjar arbeta. En asylsökande person börjar dessutom arbeta mycket snabbare än ett infött svenskt barn.
Er rasistiska logik går inte ihop. Det viktigaste är att inte se människor som kostnader. Att göra det är fascism.