Det blir ingen revolution här i norr, och här är några anledningar till det:
• Det är försmå byar.
Jag fick bara med mig en granne. Han ville vara med och göra revolution. Men han är 83 år gammal och stomiopererad.
Själv har jag en besvärlig inflammation i höften. Jag haltar fram som en gammal sjöman. Visst är vi motiverade – men man måste vara realistisk.
• Vi hardåligt med vapen.
Alla i byn var utan vapen. Jag hade en amerikansk slangbella som jag köpte för 30 år sedan. Gummit hade spruckit – men även om vi skulle byta ut det, så hade vi ingen ammunition. Allt grus har frusit fast på vägen efter det senaste regnet. Man kan inte starta en revolution utan några som helst vapen – man måste vara realistisk.
• Vi borför glest.
Vi bor 250 000 människor i Norrbottens län – på en yta som är nära 100 000 kvadratkilometer.
Det går inte ens att bilda en motståndsgrupp. Att kämpa i en sådan glesbygd kräver mycket.
Visst är vi motiverade – men man måste vara realistisk.
Vi kunde endast fatta ett enda beslut vid vårt konstituerande möte: Ubbyns gerillagrupp ska tjuvvittja gäddsaxar och ge till de fattiga i byn.
När vi dagen därpå skulle inleda vår revolutionära folkresning hittade vi bara två gäddsaxar på isen – trots att vi sparkade runt hela sjön.
Inga rika hade lagt ut några gäddsaxar. Problemet var att det var mina gäddsaxar.
Vi sparkade hem igen i tystnad. En gädda hade jag fått. Det gjorde ont men jag är en god revolutionär. ”Vi ger den åt Oskar”, sa jag tappert.
Detta beslut lättade upp stämningen litet. Jag är verkligen en god revolutionär tänkte jag stilla för mig själv. Väl framme hos Oskar knackade vi på.
”Nej för Guds skull, jag äter inte gädda”, sa han glatt och vänligt.
Vi gav upp.
Det blir ingen revolution i norr – man måste vara realistisk.