I dagarna lyfts återigen frågan om att kvinnor har lägre löner än män. Det är en verklighet vi levt med alltför länge.
Överlag har också de som arbetar i kvinnodominerade yrken lägre lön än de som arbetar i manligt dominerade yrken.
Kvinnor i vård och omsorg, de som tar hand om våra barn och barnbarn, de som vårdar våra gamla och sjuka, de som arbetar med de utslagna har alldeles för låg lön. Att arbeta med människor måste värderas högre än att arbeta med döda ting!
Varför händer det då så lite? Hur länge har vi stött och blött detta? När ska vi få se en ändring? Kvinnors arbetsvillkor, arbetstider och arbetsmiljö är också eftersatta. Påtvingat deltidsarbete och delade turer i äldreomsorgen ska inte förekomma, enligt min mening.
Den alldeles för låga lönen påverkar ju också pensionen. I dag har vi många, många pensionärer som lever på och under fattigdomsgränsen. De kvinnor som varit med och byggt upp vårt samhälle, som också under sitt verksamma liv fått kämpa med ekonomin, måste också fortsätta med det efter pensioneringen.
Det är inte värdigt ett av världens rikaste länder. Bland dagens pensionärer är det drygt fyra gånger fler kvinnor än män som får garantipension till någon del.
Av alla kvinnor som går i pension i dag är det drygt hälften som får garantipension. Jag lånar Metalls slogan: Vi kräver bara rättvisa!