För cirka en vecka sedan följde jag min fru till akutmottagningen vid Sunderby sjukhus. I väntrummet samtalade vi med en annan patient som berättade att han väntat i 8 timmar på att få träffa en läkare, 2 timmar senare fick han träffa läkaren. Vi frågade en personal hur vanligt det är med så långa väntetider och vi fick svaret att det är väldigt vanligt och att det till och med har hänt att någon fått vänta 24 timmar. Vi hade tur för vi fick träffa en läkare redan efter 6 timmar.
Är det här akutsjukvård som vi skattebetalare skall finna oss i? Nej, givetvis måste vi kunna ställa högre krav. Många av de som uppsöker akutmottagningen har behov av hjälp direkt och då är det inte OK att vänta i 10–24 timmar på att få träffa en läkare. Den personal vi pratade med förklarade att nedskärningar på hälsocentraler och annan närsjukvård leder till ökat tryck på akutsjukvården i Sunderbyn utan att man tillförs mer resurser och nu kan man inte lösa sina uppgifter genom att springa fortare. Personalen gör ett jättebra jobb och jag förundras över deras tålamod och kämpaglöd.
För något år sedan höjdes landstingsskatten och alla trodde att det skulle lösa problemet men med facit i hand kan vi konstatera att väntetiderna ökat istället för att minska. Jag vill inte göra detta till en partipolitisk fråga utan hoppas att alla inblandade partier på alvar sätter sig ned och försöker komma med en hållbar lösning. Jag tror att vi måste se problemet med helt nya ögon. Behöver vi verkligen landstinget/regionen. Varför inte utreda möjligheten att förstaliga sjukhusvården och kommunalisera hälsocentraler och övrig närsjukvård. Det skulle spara massor av administrativa och politiska kostnader. Övriga uppgifter som landstinget/regionen ansvarar för i dag kan säkert med någon mindre organisationsförändring lösas av länsstyrelsen.
Gör något bra NU, vi kan inte fortsätta på den inslagna vägen.