Söndagen den 11 juni blev vi vittnen till en misshandel vid Gunillaskolan i Malmberget. Hur denna misshandel började såg vi inte. Det vi hann se var att en kille låg på marken när två killar stod och sparkade och hoppade på honom.
Killarna hade även ett tillhygge, en käpp, ett rör eller något liknande.
Jag blev skakad av det vi hann se och skrek allt vad jag förmådde. Vi skyndade oss dit och träffade på en annan som hade hunnit ringa polisen.
Men vi hann inte fram.
Det var ett gäng om minst fyra killar som for iväg på mopeder och den skadade killen måste ha flytt i panik. Att han kunde resa sig så snabbt efter det vi såg är oförståeligt.
På platsen fanns blodspår efter illdådet, så han mår nog inte så bra.
Men vem var han?
Hur mår han?
Vart tog han vägen?
Kan inte sluta fundera.
Tänk om killarna ger sig på honom igen?
Tankarna maler.
Inga poliser syntes till. Efter en timme ringde vi polisen igen eftersom vi såg ”mopedkillarna” återvända till brottsplatsen. Det såg ut som om de letade efter något.
Inga poliser syntes till.
Varför?
Tänk om ingen hade sett eller kommit när det hände?
Killen kunde ju ha blivit ihjälsparkad. Det är bedrövligt hur man kan göra så mot någon. Allvarligt!
Det är tragiskt hur ”trasiga” människor beter sig. Ni mår inte bra. Ni skapar bara mer ångest och bekymmer för er själva.
Alla är värda något.