I NSD (1/4) skrev signaturen Mandela om ”Bristen på sjuksköterskor - eller brist på ork?” En väldigt bra insändare.
Jag som undersköterska kan hålla med om det mesta du skriver. I stora hela gäller det här allt inom vårdområdet! Höj lönerna och ob-ersättningarna för oss som står längst ner till jämbördiga med dem inom industrin som har lika lång utbildning som vi.
Sedan ska sköterskan ligga någonstans mellan undersköterskan och läkaren. Då börjar det likna nåt!
Gör bättre scheman så att alla som vill, kan och orkar jobba. Gör det mer flexibelt så att man i större utsträckning kan jobba när det passar en själv – för vi är olika och i olika fas i livet. Ibland kanske det passar med mer dagtid, nästa period i livet mer nattetid osv.
Träffade en undersköterska i går som jobbar i södra Sverige och hon visade sitt schema. Just nu har hon problem med hälsan och hade ett schema som passade henne, hennes ork och behandlingar, och det fungerade på hennes jobb. Hon jobbade mycket helgtid, gärna storhelg för att få mer i lön och hade gjort veckorna väldigt lika i timantal. Det orkade hon, trots en ganska svår sjukdomsbild.
Jag som också har problem med sjukdom/skada har ett schema där jag i vissa veckor jobbar 17 timmar och det säger sig självt: Inga problem. Men då kommer nästa vecka med 52,5 tim och då får jag problem! Jag orkar inte! Men allt är ju gjort för att det totala schemat på arbetsplatsen ska gå ihop! Allt är slimmat till sista droppen....
Sen måste arbetet på obekväm arbetstid värderas som i industrins. Vet människor som inte jobbar inom vården att vi inte ens har all tid betald när vi har sovande jour (fast namnet är ändrat för att låta bättre). Sovande jour betyder att man måste vara hos en vårdtagare. Men om man har nio timmars sovande jour så har man bara betalt för halva tiden alltså 4,5 timmar!
Vilka karlar inom industrin skulle acceptera detta?