Jag har med intresse följt debatten mellan professorerna på universitet och Länsstyrelsen, genom länsrådet Johan Antti, angående nya gruvor i Norrbotten.
Länsstyrelsen, som avstyrkt tre ansökningar om bearbetningskoncession ((Laver i Älvsbyn, Kallak i Jokkmokk och Evafyndigheten i Arvidsjaur) menar att deras ställningstagande inte dikteras av ett överdrivet hänsynstagande till miljöskydd och rennäring som professorerna hävdar utan en avvägning mellan olika intressen.
Som bevis för att man inte är notorisk negativ till bearbetningskoncessioner hänvisar man till statistik från de senaste tio åren där men tillstyrkt 17 av 20 ansökningar. Därmed anser Länsstyrelsen att man visat att professorernas beskyllningar är grundlösa.
Jag tycker att detta är vilseledande av länsstyrelsen. Frågan gällde ju nya gruvor och av de 20 som nämns gäller 16 befintliga. De övriga fyra var nya gruvor och av dessa avstyrkte alltså länsstyrelsen tre.
Vid Länsstyrelsens bedömning av ansökningar om nya gruvor har 75 procent avstyrkts. Länsstyrelsen skyddar alltså i första hand riksintressena rennäring och miljöfrågor gentemot riksintresset mineralutvinning.
De 16 andra, som Länsstyrelsen tillstyrkt, är alla utvidgningar av pågående verksamheter i Kiruna och Malmberget eller nystart av tidigare verksamheter exempelvis koppargruvan Viscaria i Kiruna. Att bevilja nya koncessioner i anslutning till pågående gruvverksamhet är ofta okomplicerat.
Länsrådet använder, enligt min uppfattning, statistiken på ett synnerligen vilseledande sätt.