Insändare Så har då England sagt sitt. Det är dags att lämna unionen och att åter bli herre i sitt eget hus. Även om ”stannakvarsidan” hade vunnit, så vore det ändå ett misslyckande för EU. Att hälften av landets befolkning velat lämna unionen, trots att landet varit indraget i två världskrig.

Allt fler männsikor i andra länder – bland annat Landsbygdspartiet oberoende (LPo) i Sverige – kräver på samma sätt en folkomröstning om utträde. Ursprungsmeningen med EU var att garantera fred i Europa. Hade man stannat vid detta uppdrag, så borde 100 procent av Europas befolkning röstat för ett medlemskap. För vem vill ha krig?? Nu sitter i stället 48 000 anställda inom EU och letar efter nya områden, som man kan byråkratisera.

Samtidigt ökar missnöjet i medlemsländerna. Ingen självständig regering lyckas hävda sina medborgares intressen enligt sina väljares mandat. Så enda möjliga alternativet, för att få egen handlingsfrihet, har blivit att gå ur unionen. Även om man – sett till ursprungstanken – helst hade velat stanna kvar.

För Sveriges del blir ett utträde nu än viktigare. England har varit en stor nettobetalare till EU och en medspelare för Sverige. Kostnaderna för EU:s överhöghet skall nu fördelas på ett mindre antal länder. Och Sverige får än svårare för att driva sina frågor.

Varje dag – 365 dagar per år – betalar vi redan nu 52 miljoner SEK netto till unionen (Vi betalar 31,8 miljarder och får tillbaka 12,7). Pengar som skulle kunna användas till mycket annat.

LPo vill se Swexit – ut ur EU – vi kräver en folkomröstning snarast.