I helgen invaderas Arcushallen. Det Ă€r dags för den Ă„rligen tvĂ„ gĂ„nger Ă„terkommande fyndmarknaden och redan pĂ„ fredag slĂ„r hundratals försĂ€ljare av urvuxna overaller, kantstött porslin och repiga LP-skivor ner bopĂ„larna för sina stĂ„nd i plastgrĂ€set. PĂ„ lördag kommer sĂ„ köparna â i tusental. Med morgonkaffet fortfarande strilande ur mungipan springer de som en flock hungriga hyenor för att hinna först till de bĂ€sta bitarna av loppmarknadskadavret. HĂ€r armbĂ„gas hött och mött frĂ„n hela norra Sverige och Finland för att kunna lĂ€gga vantarna pĂ„ en Stig Lindberg-vas eller nĂ„n kudde med överdragstyg frĂ„n Marimekko.
Ifall ni tycker er ana en liten, liten ton i den hÀr inledningen Àr ni nÄgot pÄ spÄren.
Anledningen Àr följande SMS som dök upp i min telefon hÀromdagen:
âTack för en bra trĂ€ning! Bra uppstart i Arcushallen! Vill pĂ„minna om att vi ska ta en paus nĂ€sta torsdag dĂ„ vi inte kan gĂ„ in i hallen p g a fyndmĂ€ssan. Vi ses igen om tvĂ„ veckor 19/10. HĂ€lsningar Ledarna!â
Om vi blundar för överanvĂ€ndningen av utropstecken Ă€r kanske en bakgrund Ă€r pĂ„ sin plats. Min son, snart 8, har hittat en sport han faktiskt gillar. Trots att bĂ„de mor och far i grund och botten Ă€r boll- och lagsportsidioter har han haft svĂ„rt att fastna i det trĂ€sk vi sĂ„ gĂ€rna sjunker ner i till hakan. PĂ„ sin första fotbollstrĂ€ning lekte han spöke med bollnĂ€tet, pĂ„ sin första innebandytrĂ€ning grinade han för att det var sĂ„ trĂ„kigt. Friidrotten har varit en vĂ€g att skapa glĂ€dje av hans rörelseenergi, trots att min frĂ€msta merit frĂ„n sporten Ă€r att jag sprang 60 meter pĂ„ nĂ€stan exakt dubbla tiden jĂ€mfört med âBuddhaâ nĂ€r vi gick i högstadiet. En missad trĂ€ning Ă€r vĂ€l i grund och botten ingenting, ungarna uteblir ju hela tiden och nĂ„gon Armand Duplantis lĂ€r han inte bli oavsett.
Men.
Vi snackar alltsÄ torsdag. I stort sett en vecka efter att fyndmarknaden stÀnger portarna gÄr det inte att anvÀnda sig av Arcushallen för friidrottande barn.
Hur.
Ăr.
Det.
Möjligt?
Jag Ă€r helt och hĂ„llet för att vi ska Ă„terbruka saker och ting. Jag Ă€r helt och hĂ„llet för att det ska fĂ„ plats andra saker Ă€n idrott i kommunmedborgarnas medvetande. Jag Ă€r helt och hĂ„llet för att vi ska kunna erbjuda nĂ„got mer â men för helvete.
Hur kan en endagsmarknad blockera LuleÄs största och viktigaste idrottshall i en vecka?
Det Ă€r ju inte bara friidrotten vi pratar om. En helt normal kvĂ€ll Ă€r det knökfullt i Arcus. Friidrottare samsas med motionĂ€rer pĂ„ löparbanorna och mattan Ă€r belamrad med spelare frĂ„n fyra olika lag hela tiden. En överslagsberĂ€kning ger vid handen att det Ă€r ett ungefĂ€rligt hundratal mĂ€nniskor som samsas dĂ€r â varje timme frĂ„n fyra pĂ„ eftermiddagen till tio pĂ„ kvĂ€llen. Sexhundra mĂ€nniskor per dag utslaget pĂ„ de fem dagar det verkar ta att rensa undan efter fyndmarknaden ger oss tre tusen ungdomar (vissa fĂ„r anses vara vuxna, okej) vars uppfostran, motion eller elitsatsning pĂ„verkas av fyndmarknaden. Det Ă€r inte heller sĂ„ fyndmarknaden Ă€r den enda aktiviteten som pĂ„verkar den sportsliga delen av Arcushallen. Ăr det vĂ€rt det? Inte i min vĂ€rld. Som jag ser det finns tre olika alternativ:
1) LĂ€gg ner skiten.
2) Bygg en ordentlig mÀsshall.
3) Eller se Ätminstone till att stÀda upp lite snabbare.
Hur svÄrt kan det vara?