Anna Fantenberg: Anna Fantenberg: Att skiljas är adjö en smula

Slutet av augusti 1973 var ångestladdad för hela Sverige. Gamle kungen låg för döden och i ett bankvalv i Stockholm hade Janne Olsson och Clark Olofsson barrikaderat sig med sin gisslan. Och värst av allt: jag skulle börja skolan.

Lillgammal och blyg kunde jag inte se charmen med att tillbringa mina dagar med 20 andra sjuåringar. Där och då lades grunden till den höstångest jag burit som en igelkott i bröstet sedan dess.

Kungen dog och det kom en ny som jag inte tänker recensera här, gisslandramat upplöstes och gav upphov till ett syndrom och skolåren rann iväg så där som år gör - men höstångesten blev kvar.

Man vill ju aldrig riktigt släppa taget om sommaren, och när den som i år varit både varm och solig blir kontrasten så uppenbar.

Det här vemodet, alltså! Jag vet inte hur det är med er men jag är gråtfärdig varje dag fram till början av oktober. Först då har jag förlikat mig med att det är så här det ska vara nu.

Inte för att jag har något direkt emot kyla, jag har ju för guds skull bestämt mig för att bo i Norrbotten, men det är den här övergången som är så jobbig. Separationsångest och ovilja till förändring, kanske.

Men nu rycker vi upp oss! Det finns fördelar med mörkare årstider. Levande ljus och surströmming till exempel. Det går att sova eftersom det inte är 30 grader varmt i sovrummet längre. Och vinterkläderna är lite värdigare. Linne och shorts i all ära, men det är inte elegans man utstrålar.

Hösten är också en tid för alla möjliga sorters nystarter. Den här sommaren har jag skämt bort själen med god mat, dryck och allmän lättja där motionen bestått i den korta cykelturen till badstranden medan den arma kroppen i bakgrunden knorrat “tänk på mig då, ditt dekadenta stycke!”

Ja, jag tänker på dig också, kropp. De senaste veckorna har du fått gå raska och långa promenader och i morgon ska du få gå på gym. Nöjd?

Vi får väl se hur länge den här plötsligt påkomna motionspeppen håller i sig, men ett gymbesök är i alla fall mer än inget.

Så till det riktigt, riktigt allvarliga. Om två veckor är det val. Använd era röster klokt. Det går att rösta bort demokratin, men det går inte att rösta tillbaka den.