När vi sålde huset i Kiruna och var på väg att köpa nytt i Härnösand befann jag mig i någon form av rus. Ett flygande tillstånd som kanske skulle kunna beskrivas som eufori. Alla dessa hus på marknaden och något skulle bli vårt! Ett hem. En fysisk plats att kunna ställa in sängen i, att fylla garderoberna i, men också en byggnad som skulle fyllas med begreppet hem. Att vara hemma, att komma hem. Att köpa ett hus är en sak….Men hur gör man huset till hem? Vad är hemkänsla?
Det är väldigt abstrakt - högst individuellt antar jag. Ernst .- the inredningsguru- har hävdat att katter skapar ett hem, med det går fetbort i min värld. Katter är opålitliga djur ( förlåt alla kattlovers) som ger mig otrolig klåda och andningsbesvär. En katt och jag är inte hemma, jag flyr och börjar knapra allergitabletter för att inte bli sängliggande.
Nu har vi huset. Ett litet gavelhus fördelat på tre plan med små rum. Två stora altaner- de var nog altanerna som fick oss in i budgivningen. Visningen vi gick på bjöd på optimalt väder, solsken och hela trädgården viskade lycka. Trägolven lovade mina fötter hem. Och alla dessa fönster vittnade inte om mycket fönsterputsning, utan om ljusinsläpp. Mäklaren log mycket nöjt över de entusiastiska husspekulanterna och fick boka in flera extravisningar. Jag blängde på alla motståndare och hoppades att de inte skulle vara intresserade av just mitt hus. För det var så jag kände det - och det direkt när jag klev in i hallen. Den hallen som hade ett litet extra rum för förvaring. Bara det. Där kunde jag hyvla in alla extra skor och jackor och därmed få det städat på en och en halv minut. Perfekt!
För mig är huset nu ett hemma. Ger mig en känsla av sammanhang, av tillhörighet i den nya staden. Det är bra för hälsan. Att kunna bo. Att skapa trivsel. Men när blir drömmen om ett hus - ett hem - något som stjälper? Följde svenska realityserien Husdrömmar med programledarna Pernilla Månsson Colt och Gert Wingårdh där hus ska bli hem och där drömmar om boende ska förverkligas.
Programledarna besökte familjer som alla på något sätt byggde sitt drömhus. Planerna var minst sagt storslagna hos en del, stora ytor och swimingpool. Och så någonstans i byggdammet tog det bara stopp för en hel del. Inte en enda spik kunde rädda relationen och skilsmässan var ett faktum. Byggandet av drömmen blev istället ett rivande av kärleken. Visst- kanske hade separationen kommit ändå - men det går inte låta bli att tänka att pressen att nå målet - det ultimata boendet - blev för mycket.
Nu söker programmet nya deltagare och tingsrätten kommer få in nya ansökningar om äktenskapsskillnad?
Husdrömmarprogrammet kan stå som symbol för vår tids sjukdom - vi vill lite för mycket och vill ha det lite för snabbt. Det är som att vi alla ska springa en mil, men vägrar börjar träna med en kilometer utan ger järnet direkt. Och så får vi kramp i hela kroppen och knoppen.
Någon som fått kramp i hjärnan i projektet drömhus var paret som medverkade i danska programmet Fantastiska hus som går just nu på SVT. Duon skulle tränga in sig på liten yta mellan två fastigheter. Ett minimalt glashus mitt i Antwerpen.
För att spara area byggde de en öppen toalett i deras sovrum. De sov alltså exakt bredvid toaletten, utan någon vägg emellan. Det om något borde vara döden för romantiken. Vänta älskling, jag ska bara göra nr två först….inför öppen ridå.
Dessutom var duschen i samma rum och också kläderna! Jag tänker att skjortorna börjar lukta surt av den konstanta fukten - eller får en lätt odör av toalettbesöken. Men det var hem för det paret. Smaken är som baken, och var man sätter baken finns det tydligen också variationsmöjligheter till. Ett hus kan se olika ut och hemkänsla är som sagt….uppenbarligen högst individuellt.