Den här tiden på året, när solen tar allt längre sovmorgnar och isande vindar kryper in under ytterkläderna, har jag lätt för att bli gnällig.
När jag sitter på planet hem mot Luleå efter en långhelg i ett sommarvarmt Berlin och piloten säger ”...och ni har valt att flyga till den destination i Sverige som har absolut sämst väder just nu, 11 grader och regn” vill jag bara be honom vända om. Jag vill sälja huset, packa ihop familjen och flytta till spanska solkusten för gott. Jag står liksom inte ut med tanken på att det är nio månader till nästa sommar.
Det finns mycket att gnälla över som norrbottning om man är lagd åt det hållet: mörkret, vintern (om man som jag varken gillar minusgrader eller skidor), långa avstånd, dålig service, avveckling, utflyttning...
Någon Annanstans. Det är där det härliga klimatet finns som jag drömmer mig bort till, de häftiga upplevelserna och de spännande platserna.
Men så en dag, kommer det någon utifrån och berättar hur fel jag har. Någon som inte är så insnöad som jag utan ser på Luleå och Norrbotten med andra ögon.
Förra veckan skrev Facebooks grundare Mark Zuckerberg ett inlägg om Luleå. Plötsligt blev jag och alla mina Facebookvänner stolta som få över att bo i den lilla staden i de djupa skogarna nära polcirkeln där Facebook valt att bygga sitt datacenter – just tack vare kylan. Denna fantastiska kyla.
Jag ser på SVT:s serie ”Familjer på äventyr” och avundas dem som våga lämna trista Sverige för att börja på nytt i något främmande, häftigt land. Men så flippar jag över till en liknande brittisk tv-serie. Även den handlar om familjer som valt att bosätta sig på exotiska platser. Ett av avsnitten handlar om en familj i norra Sveriges inland. Denna fantastiska, vackra, drömlika plats.
Jag hinner tänka att så där vill jag också leva – innan jag inser att jag ju för tusan redan bor här.
Det så är lätt att bli hemmablind. Jag har rest runt till sevärdheter i Rom, Paris och Berlin – men aldrig besökt ishotellet i Jukkasjärvi eller vandrat i de norrbottniska fjällen. Samtidigt som jag kurar under en filt i januari och tycker synd om mig själv vallfärdar turister från hela världen för att titta på norrskenet som pågår där utanför mitt fönster.
Nog är det väl märkvärdigt ändå...