Tidigt i januari berättade NSD som första tidning att den så kallade "Hagamannen" Niklas Lindgren kunde vara på väg till Övertorneå efter avtjänat fängelsestraff. Häromdagen avslöjade vi att han tilldelats en övervakare med kopplingar till en utbildning på orten. Mycket tyder alltså på att en av vår tids värsta serievåldtäktsmän hamnar i Norrbotten, när han nu har släppts från fängelset.
Normalt sett skriver inte NSD om brottslingar som avtjänat sitt straff. Samhällets syn är att man då har sonat sitt brott och ska ges en andra chans att återanpassa sig i tillvaron. Jag ställer upp på detta. I det här fallet tänkte vi dock annorlunda. Varför?
Besluten om vad som ska publiceras i tidningen är många gånger komplexa och föregås inte sällan av noggranna överväganden. Så också denna gång. Ofta är det två saker som ska vägas mot varandra: det så kallade allmänintresset kontra hänsynen mot den enskilde. Ytterst är det jag som ansvarig utgivare som fattar det slutgiltiga beslutet.
Några saker kan man konstatera.
# "Hagamannen" är utan överdrifter en av Sveriges mest uppmärksammade förbrytare i modern tid. Niklas Lindgren dömdes 2006 till 14 års fängelse för mordförsök och upprepade våldtäkter i Umeå. Flera av överfallen var mycket våldsamma och ”Hagamannen” spred skräck i staden.
# Han är endast villkorligt frigiven, efter att ha suttit av två tredjedelar av sitt straff på anstalt. Niklas Lindgren kommer att leva under överinseende av en övervakare.
# Han har senast i mars i år av Kriminalvården bedömts vara för farlig för att ha obevakade permissioner. I utlåtandet står att det finns en ”påtaglig och beaktansvärd risk” för återfall i brottslighet.
Nyhetsjournalistik handlar om att berätta det som är "sant och relevant". Om en av de senaste 20 årens värsta brottslingar under sin strafftid flyttar till en mindre ort i Norrbotten så tycker jag att NSD ska skriva om detta. Det beslutet är rent journalistiskt. Allmänintresset står denna gång över hänsynen till Niklas Lindgrens personliga integritet, något som väckt visst rabalder.
För vår del handlar det alltså inte om att ta ställning, piska upp stämningar eller att döma en enskild person. Kort sagt: vi rapporterar, reaktionerna får andra stå för. Jämför gärna vår sakliga rapportering med tonen i olika sociala medier.