Vem är du? Vem ÄR du? Vi är vana att rabbla namn och personnummer, visa upp körkort eller pass, för att visa vår identitet. Men namn och identitetshandlingar kan förfalskas, och det är lätt att ljuga om vem man är, utan att någon begär ut identitetshandlingar.
Det är bara fuskarna som vill fuska, och som har anledning och motivation till att dölja sin verkliga identitet. Det kan handla om kriminalitet i olika former, men även om att inte vilja visa upp sin rätta identitet i digitala sammanhang, eller att lura de sociala försäkringssystemen. Identitet är hårdvaluta.
På senare tid har minst ett gammalt rättsfall i Sverige börjat gå mot en upplösning, på grund av att polisen, genom en lagändring, kunnat söka i DNA-register på ett annat sätt, nämligen via släktskap. DNA-fyndet på brottsplatsen matchas mot ett släktskap, enligt vissa parametrar. Sedan ringas de personer det handlar om in, och så topsas de.
I USA hittades seriemördaren Golden State-killer, med hjälp av DNA-information från en släktforskningsdatabas. USA ligger steget före oss, och kan utnyttja de alltmer populära släktforskningsdatabasernas DNA-arkiv.
Etiska spörsmål förs fram när det handlar om att ”övervaka” individen i vår digitaliserade värld. Men frihet för mig väger lätt när det handlar om att spåra och straffa brottslingar av olika dignitet. Frihet för mig är att brottslingar åker fast, med hjälp av övervakningskameror, digitala avtryck, och alla till buds stående DNA-register, inklusive PKU-registret, där alla svenskfödda sedan 1974 har sitt DNA lagrat. Visserligen inte initialt för att hitta brottslingar, men icke desto mindre mycket användbart. Redan 2003 begärde tydligen polisen att få leta i PKU-registret, i samband med mordet på Anna Lindh, men detta var då inte enligt lagstiftningen möjligt, och är inte så heller i nuläget. Nu hittades ju mördaren i alla fall.
Att få sitt DNA införlivat i släktforskningssajterna är ju mycket populärt. Och vem vill skydda en brottsling, om än det är ens egen släkt, om det kommer till en skarp situation?
Vad har den ärlige medborgaren att förlora på att ställa sitt DNA till förfogande, eller bli filmad på offentlig plats? Inget, enligt min mening. De grova våldsbrotten måste stävjas. Polisen måste kunna använda de verktyg som finns.
Övervakning är inte ”Storebror” i Orwells ”1984”. Jag skulle gärna se kroppskameror på alla skolbarn, och kvinnor på väg hem från krogen. Individens frihet att slippa bli brottsoffer övertrumfar behovet av ”personlig frihet”.