Det är examenstider och i Luleå avlöste skolavslutningarna varandra, när de olika grundskolorna på fredagen satte punkt för läsåret. I domkyrkan luftades förhoppningar om ett lugnt sommarlov, med slöa sovmorgnar och färre tider att passa.
I kyrkan ökar möjligen chansen att bli bönhörd, men tiden är en komplexitet som inte låter sig styras så lätt. Klockan tickar förvisso på i jämn takt sommar som vinter, men tiden förändras.
Å ena sidan har ett läsår aldrig varit så långt som nu. Vi lever hårt uppskruvat och fyller varje sekund med innehåll. Aktiviteter och upplevelser staplas på varandra, i en blandning av effektivitet och rastlöshet. Ett läsår rymmer mer än någonsin.
Å andra sidan har ett läsår aldrig gått så snabbt som nu. Löjligt nog av precis samma skäl som ovan.
Tiden rusar!
En gång i tiden var NSD en tidning som kom en gång per dygn. Tidningscykeln gick i steg om 24 timmar. Denna tidningsvärldens forntid ligger inte mer än knappt tjugo år tillbaka.
I dag kommer NSD ut varje sekund. På NSD.se, som uppdateras med senaste nytt alla tider på dygnet. Året om.
På nationaldagen i torsdags gav NSD ut en specialgjord e-tidning, som distribuerades via vår sajt. Det var en digital version av papperstidningen, som fyllde i luckan under en i övrigt så kallad ”tidningsfri dag”, då tryckeri och distributionsapparat står stilla. Uppenbarligen fanns ett stort intresse från läsarna för denna specialutgåva. Nedladdningen av e-tidningen ökade mer än tredubbelt just denna dag. Det går att dra flera slutsatser: läsarna vill ha sin NSD, och de vill inte vänta. Tidningsdöd? Glöm det!
Jag hör till dem som tror att papperstidningen kommer att leva kvar länge än. Samtidigt är det allt fler som vill ha tidningen levererad i andra kanaler, på andra tidpunkter och med ökad frekvens. Det ställer krav på oss som redaktion att finnas där våra läsare vill att vi ska finnas. Därför publiceras NSD både i pappersform, på webben och i mobiltelefonen. En gång per dygn – och varje sekund.
Allt handlar om tid. På skolavslutningen sjöngs ”Sommaren är kort” och medan de lövade studentflaken började rulla utanför blåste mästerorganisten Andreas Söderberg taket av domkyrkan i tidernas rockigaste version av ”Den blomstertid nu kommer”.
Det tog andan ur både barn och vuxna, och jag tror att varenda pipa i den stora kyrkorgeln tömdes på luft. Det var startskottet – nu väntar sommartiden. Ta vara på den!
Somrig helg!